Fick just höra att farmors man, P.G. har dött.

Det är lite av en märklig känsla. Han var inte min farfar, och farmor dog förra året. När de båda var vid liv fick jag ibland känslan av att han inte riktigt brydde sig så mycket om henne, men vid hennes begravning förstod jag att han aldrig skulle bli helt lycklig igen. Han var alkoholist och storrökare, och detta var väl antagligen vad som tog livet av honom till slut. Plus, vilket bara är en gissning från min sida, en förlorad livslust. Även om han de sista åren var ganska stilla och stel så har jag ändå ett par fina minnen av honom lekandes med mig och mina syskon som barn. Jag trodde inte att jag någonsin skulle få träffa honom efter farmors begravning och det visade sig vara sant.

Per Göran är död, men livet går vidare.

åh. det där med död är alltid alltid läskigt, ändå. vilken person det än är.