January
Tuesday 3 January 2012 photo 2/2
|
Hellloooooooooo! Som alla vet har jag brutit höger ben, så vardagen är ju rätt förändrad.. Har inte satt min fot i stallet sedan tisdag den 20 december. Nu hoppar jag på kryckor, har gips upp till knäet och ser på TV hela dagarna. Internet har ej fungerat så därför har jag varit så ouppdaterande. Men för de som inte vet hur det gick till den 20:e så kan jag berätta. Skriver i bok-format så blir det lite roligare att läsa kanske.. :)
"Jag stängde förrådsdörren bakom mig och drog på mig den fula, blå overallen och sedan täckbyxor över det. Eftersom att det antagligen skulle ramla ner snö under ridturen skulle jag vara förberedd! Ridkängorna var lite fuktiga men det struntade jag i och satte på mig dem med. En fleecehalsduk skulle nog göra susen mot blöt snö i nacken konstaterade jag och virade den tätt runt halsen. Den lila mössan ryckte jag med mig på vägen ut ur pannrummet.
Åh vad härligt väder det var! Så vintrigt! Jag drog ett djupt andetag av frisk, kall luft. Om det var så himla blått på himlen visste jag inte men fint var det iallafall. Snön låg som ett tjockt täcke över ängarna och träden var täckta av rimfrost. Trisse satt på rundbalen i skunken och tvättade sig, han gömde sig i ensilaget och spanade på mig när jag öppnade ladugårdsdörren bredvid honom, och smet in. Jag tände lampan i stallet och hämtade ett grimskaft.
Alcon travade glatt emot mig när jag kom fram till hagen.
-Hej Alton, gullade jag och kopplade honom över stängslet. Han nickade frustrerat som han alltid gör och ville bli utsläppt. Pawnee gnäggade längre bort och satte fart mot utgången. Jag ledde snabbt ut Alcon och stängde öppningen framför näsan på henne.
- Bättre lycka nästa gång, Pawnee.
Jag ledde in Alcon i stallet och borstade av honom snabbt. Inte nog med att det mörknade fort, jag hade även mycket som behövde göras efter ridturen; Förutom att göra stallet hade jag tänkt pynta det och mocka hos marsvinen, sedan skulle jag julstäda inne och pynta. Plötsligt slog det mig! Det var minst en timme sedan Alcon egentligen borde ätit middag. "Äsch, han klarar kortkorta rundan,sedan får han äta" tänkte jag och tränsade honom och satte på mig hjälmen, sedan ledde jag ut honom och kravlade mig upp på hans rygg. Jakob gick förbi med ett fång hö i famnen och nickade "hejdå".
-Jag är snart tillbaks, sa jag och red iväg mot Karlsson. Det behövdes inte mycket för att Alcon skulle starta, han började skritta energiskt längs den snötäckta vägen så fort min skänkel nuddade honom.
Jag kurade ihop mig på hans rygg och myste. En lugn tur i snön, barbacka, 4 dagar innan julafton - bättre kunde det inte bli! Små, vita moln bildades i luften när jag andades, bara det gjorde vinterkänslan fulländad. När vi kommit till Krokatjärn drev jag fram Alcon i trav. Han var väl pigg, nästan het, så jag höll in honom lite. Men så fort jag lättade lite på kontakten ökade han igen.
- Såjaa, ptrooo...
Plötsligt drog han iväg upp för en backe i full galopp! Jag lutade mig bakåt och höll in honom, lite chockad.
- Hallå! Vad gör du,din fuling?grymtade jag och saktade av till skritt igen. Alcon trippade och slängde av en liten bock. Jag fnissade till och tänkte att jag nog inte borde ridit ändå när han var såpass hungrig och dessutom full av överskottsenergi, men det var ju försent att tänka så nu...
När vi kommit fram till Branta Backen satt jag på långa tyglar och sjöng julsånger då Alcon plötsligt fick en kick igen och började trava. Innan jag hann fånga upp tyglarna drog iväg i full galopp och bockandes uppför.
- Hörrududu! röt jag och bröt av till trav när vi kommit upp. -Sluta nu!
Alcon trippade hela vägen hem.
Vi befann oss bakom ladugården, inne i skogen, nästan hemma. Det där lilla hindret som inte var mer än 20 cm högt och som jag och Thea egentligen borde tagit bort för länge sedan, låg över stigen och störde. Alcon lyfte på ena frambenet och jag förde fram handen för att ge honom chans att sträcka på halsen. Men busig som han var tog han ett skutt över. Jag saktade fort av till trav men när man har fullt upp med att hålla balansen själv på en bockande ponny i nedförsbacke, är det minsann inte lätt! Alcon tog bettet igen och drog! Det gick kanske inte så fort men det räckte.
I sluttningen nedanför backen innan det går uppåt igen, slirade han och gick omkull. Hela hästens tyngd slog emot marken - med mitt ben inunder. När Alcon reste sig upp igen låg jag kvar, orörlig för några sekunder. Det tog någon hundradelssekund innan jag kopplade att jag låg på marken i snön och inte satt på hästryggen. Jag hävde mig upp på knä och skulle just ställa mig upp för att fånga Alcon, då jag föll ner i snön igen. Jag gjorde ett till tafatt försök att resa mig, men va?! Det gick inte. Förlamad av chocken började jag skrika på hjälp. Då kom smärtan. Den outhärdliga smärtan som bara blir värre och värre. Jag slängde av mig hjälmen, slet av mig halsduken och försökte andas. Smärtan var obeskrivlig! Det värkte värre än något annat, brann värre än eld, stack värre än tusen spikar. Och något i vristen skavde, skavde så outhärdligt så att jag knappt kunde andas. Jag vrålade av smärta! Tårarna började rinna utmed mina kalla kinder. Jag hulkade och drog mig framåt i snön samtidigt som jag skrek. Alcon travade iväg mot gården med tyglarna flängandes åt alla håll.
- ALCOON!!! grät jag. PAPPAA!!! HJÄÄLP!!!
Och alla dessa tunga kläder jag hade på mig. Jag förökte dra av mig täckbyxorna men så fort jag rörde foten eller benet kändes det som att jag skulle dö. Bokstavligt talat, jag hade aldrig i hela mitt liv upplevt något som gjorde så ont. Jag fortsatte att släpa mig fram i snön, fast besluten att komma hem innan det blev mörkt.
Alcon stod utanför Sheridans och Desdemonas hage. Han såg lugn ut, men lite skrämd. Inte haltade han heller. Jag försökte låta lugn och lockade på honom med gråten i halsen och för ett ögonblick tycktes Alcon gå emot mig. Men smärtan hög tag i benet igen och jag vrålade till. Alcon vände sig skärrat om och travade upp mot garaget.
- NEEEJ!! KOM ALCON! skrek jag. -AAAAAAAAAAAJHH....
Efter ca 40 meters krypande var jag helt slut. Foten, benet hela kroppen var i uppror.
- Lovisa???
Plötsligt hörde jag mammas röst. Jag såg upp. Mamma stod på vägen 15 m längre fram med Alcon.
- Vad har hänt?
- FOTEN! DET ÄR AV! BENET ÄR AV! vrålade jag.
-Öhh... okej! Jag kommer! ..Jag ska bara... mumlade mamma stressat och började springa med Alcon till stallet."
Jaa, jag fick krypa in i bilen och sedan bar det av till Akuten på Alingsås lasarett. Pappa körde, för det var samma eftermiddag som Jakobs skolavslutning var och mamma hade ansvar för den. Det var några fruktansvärda timmar. De enda som kunde hjälpa mig var ambulanspersonalen, det var bara dem som kunde få ut mig ur bilen. Ridbyxorna, strumporna, overallen, täckbyxorna och kängorna - allt klipptes upp. Jag fick massa smärtstillande; 3 sprutor i armen, 1 i magen, 4 alvedon-tabletter men inget hjälpte. Till sist gav de mig ett slags drogämne typ som heter morfin rätt i blodet, och det hjälpte. Jag röntgades och det visade sig att benet var av på tre ställen, skenbenet, fotleden och nåt annat. Jag hade en spiralfraktur, alltså var benet inte rätt av utan snett av vilket gjorde det hela ännu krångligare. Jag fick ett gips ända upp til låret och sedan skickade de hem mig under natten (idiotiskt) för att de inte hade plats eler vad det var för barn på Alingsås. Fruktansvärd natt kan ni tänka er. Vid 10 på onsdagen skulle jag in igen och få nytt gips. Det gipset satte dem för hårt så det fick dem snart ta upp. Röntgenbilderna skickades till Drottning Silvias barnsjukhus, Östra Sjukhuset i Göteborg och där sa de att " Hon måste ju opereras!" Så då blev det ambulans till Östras och där sov vi, jag o mamma till torsdagen då jag opererades ihop med en skruv, mitt på dagen. Hela tiden drogades jag med morfin - sååååååååååå skönt! Trött och hängig blev man men det var bara härligt, smärtan försvann och jag kunde sova :) Våra rumskompisar var en tjej på 11 år tror jag, som hette Emilia och hennes mamma, jätte trevliga verkligen. Vi har lite kontakt med dem efter nu också. Efter operationen kändes det mycket bättre i benet när det var fixerat. På fredagen fick vi åka hem. Julafton kom i knäet på oss, det var inte städat och inte pyntat. Men julgran fick vi iallafall. Julkänslan fick vi iallafall till nyår, det var väldigt trevligt! :) Såå jaa, gipsades om i fredags till ett enklare gips. Ska ha det till 27 januari då träningen börjar! TACK för att ni läste <3
Camera info
Comment the photo
Usch, vad hemskt. Krya på dig och starkt gjort att ta dig 40 meter med ett brutet ben ! <3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blancoosflicka/500429221/
Visa toppen
Show footer