en gång i tiden var jag en tjej som inte visste va hat va. men de va då. nu utsätts man för det varje dag och det känns som att jag kommer gå under vilken sekund som helst. jag vill inte förlora mina vänner. men som de känns just nu så behöver jag hitta mig själv. den där tjejen jag en gång va. innan allt blev som de blev. om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag gjort annorlunda. då hade jag varit försiktigare med vem ja släppte in i mitt liv. men nu är det som det är. finns ingen återvändo. finns bara nu. framöver släpper jag inte in vem som helst. men till vissa personer måste ja säga hejdå. vissa kan ja inte ha som vän. det suger att behöva erkänna att dom underbara människorna tyvär inte kan vara kvar i mitt liv längre. jag måste hitta mig själv. måste försöka ta mig upp igen och finna min väg ut ur denna labyrint som ja har inom mig. känns som att jag står stilla på en och samma plats och att allt runt om mig går vidare och lämnar mig kvar. ståendes där på sidan om å ser hur alla andra verkar glad och lycklig. hur alla har nån speciell vid sin sida. ja vet att ja har människor vid min sida. människor som bryr sig om mig. men just nu känns det som att det är bara jag mot resten av världen. hoppas ni förstår, och vet hur mycket ni faktiskt betyder för mig. även om jag kanske ignorerar er under den tid som det tar för mig att hitta tillbaka. förlåt på förhand.

Annons

The photo has no tags

January 2013