To my lame and judgemental friends

Riktigt nice rubrik man kom upp med nurå. Passar faktiskt in rätt bra till detta inlägg. Jag ska förklara lite grejer förstår ni. Förklara så att ni kanske förstår. Och detta gäller inte ALLA mina vänner, så klart. Men en del. Nämner inga namn, och ingen behöver väl egentligen fråga "är det mig du pratar om!?" för detta är mer allmänt. Något ni kan tänka på... kanske?

Jag är rätt mycket i Vimmerby, och är nästan aldrig i Bålsta och hälsar på.
Det är på grund av att jag i Vimmerby kan plugga som jag vill, är mer fokuserad på de viktiga sakerna i livet. Här handlar allt om mig (haha, och ni som känner mig vet ju att jag gillar att stå i centrum!) och min framtid och utbildning. Nej, ni är inte oviktiga mina älskade älskade vänner. Men när jag har er i närheten är ni alldeles för viktiga för mig, jag har svårt att prioritera... för då prioriterar jag alltid er först och sätter mig själv och min utbildning i andra hand och jag kan inte göra på det sättet mer. Så fort jag är klar med det här kapitlet i mitt liv kan det säkerligen bli en förändring, men fram tills dess behöver jag göra detta på mitt sätt. Jag gillar ju att göra saker på mitt eget sätt, gå min egen väg. För jag har märkt allt för många gånger att det som verkar fungera så bra för alla andra inte alltid fungerar för mig.

Sedan tror jag inte ni förstår mig helt, hur jag känner när jag går runt i Bålsta. Jag känner en slags konstant stress när jag är hemma för det är så mycket som måste göras, människor jag måste träffa och saker jag måste ta hand om... fast egentligen inte. Men jag känner så. Denna konstanta rastlöshet i min kropp blir till stress som komiskt nog leder till att jag blir handlingsförlamad och det i sin tur leder endast till frustration och en jävla ångest. Ångest över allt. Och då träffar jag er, för att komma bort från allt. För att slippa tänka på den riktiga världen. Men jag kan inte fortsätta leva som jag gjort, det fungerar inte.

Och det är inte så enkelt för mig att hålla till i stan längre t.ex. Jag har ingen inkomst, kan inte köpa busskort, kan inte ta mig in till stan. Jag bor långt bort, jag åker helst inte in för att träffa någon en snabbis.
Och om ni så gärna vill träffa mig när jag väl är i Bålsta och jag inte kan ta mig in till stan, har det någonsin slagit några av er att ni faktiskt kan ta er till Bålsta också? Visst, ni känner att det är långt och jobbigt.. men tänk på mig som ALLTID får åka från Bålsta till stan för att träffa er. Och visst, det finns mer att göra på stan om man har pengar. Men sådant är inte läget, eller hur? Kom till Bålsta om ni vill ses, jag är lika social där som någon annanstans.

Well, vet inte riktigt vad mer man kan säga. Men nu fick jag ur mig lite i alla fall. Och hela grejen med det här inlägget är väl: Sluta tjata och gnäll på att jag aldrig är i Bålsta, låt mig göra det här så kommer jag tillbaka sen. Och jag hoppas innerligt att ni orkar vänta på mig.

http://www.youtube.com/watch?v=l7kjGr6e3tY

Nomy - Hold your head up high, så jävla fin låt.

There are more blog posts on this day (2)