Sunday 28 September 2008 photo 1/1
|
Pojken som kallades Det
"Hon anade att jag fick mat tag på mat på något sätt och därför började Hon stänka ammoniak i sophinken. Där efter brydde jag mig inte om soporna inne i huset utan inriktade mig på att hitta något annat sätt att få tag på mat i skolan. Efter att ha blivit ertappad med att stjäla från de andra barnens matlådor var min nästa idé att knycka frysta luncher från skolans matsal.
Jag anpassade mitt toaletbesök så att lärarna lät mig gå från klassrummet just efter att varubilen levererat de frysta luncherna. Jag smög in i matsalen, ryckte till mig några frysta brickor och sedan skyndade jag tillbaka till toaletten. Jag stod ensam inne på toaletten och svalde de frysta varmkorvarna och potatismoset i stora bitar så snabbt att jag var nära att kvävas. Efter att ha stillat hungern återvände jag till klassrummet och kände mig stolt över att jag ordnat mat åt mig själv.
När jag sprang hem från skolan den eftermmiddagen var det enda jag tänkte på att stjäla mat från matbespisningen dagen därpå. Några minuter senare fick Hon mig att överge den tanken. Hon släpade in mig i badrummet och slog mig så hårt i magen att jag vek mig dubbelt.
Hon tog tag i mig och knuffade till mig så att jag hamnade med ansiktet mot toalettstolen och beodrade mig att stoppa två fingrar i halsen. Jag satte mig till motvärn.
Jag provade mitt gamla trick med att räkna för mig själv medans jag stirrade ner i porslinet i toalettskålen
~ Ett... Två... ~
Jag hann aldrig till Tre. Hon körde ner fingrarna i munnen på mig som om Hon ville dra upp magen genom halsen på mig. Jag vred och skrivade på mig ocg försökte kämpa emot.
Till sist släppte Hon taget men först efter jag gått med på att spy när Hon tittar på. Jag visste vad som skulle hända därnäst. Jag blundade medans rött kött forsade ner i toaletten. Hon bara stod bakom mig med händerna på höfterna och sade ~ det var väl det jag trodde. Det här ska jag berätta för pappa! ~
Senare den kvällen, efter att jag gjort mina kvällssysslor, tvingade Hon mig att stå i köket medans Hon och pappa pratade i sovrummet. Franför mig stod skålen med min korv och potatismosspya låg i, som Hon tvingade mig att fiska upp. Jag kunde inte titta på den, så jag slöt ögonen och försökte föreställa mig att jag var långt, långt borta. En kort stund senare rusar Hon in i köket, med pappa i hälarna ~ Titta på detta steve, trodde du verkligen pojken slöutat sno mat? ~
Av döma av pappas ansiktsuttryck såg jag att han var trött på det ständiga gnabbet om vad pojken hade ställt till med.
~ Du kan väl låta pojken äta något ialla fall? ~
~ ÄTA! Är det de du vill han ska göra så ÄTA ska han få, äta detta! ~
Sedan sköt Hon skålen med min spya mot mig och rusade ut ur rummet!
~ Vänta här Tiger, ska jag se vad jag kan göra ~
Efter vad som kändes som evighet, kom han tillbaka med ett ansiktsuttryck som tyde på att han förlorat den striden.
Jag satt på stolen och plockade ur korvbitar ur skålen med handen. Små klumpar av tjockt saliv gled mellan fingrarna när jag stoppade in korven i minnen."
Pojken som kallades Det.
När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
Dave isolerades succesivt från sin pappa och sina bröder.
Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan ochså skapa sig ett tryggt och menningsfullt liv.
Det här är hans egna berättelse.
Boken är så värd att läsa.
Antingen köp den, eller låna det!
"Hon anade att jag fick mat tag på mat på något sätt och därför började Hon stänka ammoniak i sophinken. Där efter brydde jag mig inte om soporna inne i huset utan inriktade mig på att hitta något annat sätt att få tag på mat i skolan. Efter att ha blivit ertappad med att stjäla från de andra barnens matlådor var min nästa idé att knycka frysta luncher från skolans matsal.
Jag anpassade mitt toaletbesök så att lärarna lät mig gå från klassrummet just efter att varubilen levererat de frysta luncherna. Jag smög in i matsalen, ryckte till mig några frysta brickor och sedan skyndade jag tillbaka till toaletten. Jag stod ensam inne på toaletten och svalde de frysta varmkorvarna och potatismoset i stora bitar så snabbt att jag var nära att kvävas. Efter att ha stillat hungern återvände jag till klassrummet och kände mig stolt över att jag ordnat mat åt mig själv.
När jag sprang hem från skolan den eftermmiddagen var det enda jag tänkte på att stjäla mat från matbespisningen dagen därpå. Några minuter senare fick Hon mig att överge den tanken. Hon släpade in mig i badrummet och slog mig så hårt i magen att jag vek mig dubbelt.
Hon tog tag i mig och knuffade till mig så att jag hamnade med ansiktet mot toalettstolen och beodrade mig att stoppa två fingrar i halsen. Jag satte mig till motvärn.
Jag provade mitt gamla trick med att räkna för mig själv medans jag stirrade ner i porslinet i toalettskålen
~ Ett... Två... ~
Jag hann aldrig till Tre. Hon körde ner fingrarna i munnen på mig som om Hon ville dra upp magen genom halsen på mig. Jag vred och skrivade på mig ocg försökte kämpa emot.
Till sist släppte Hon taget men först efter jag gått med på att spy när Hon tittar på. Jag visste vad som skulle hända därnäst. Jag blundade medans rött kött forsade ner i toaletten. Hon bara stod bakom mig med händerna på höfterna och sade ~ det var väl det jag trodde. Det här ska jag berätta för pappa! ~
Senare den kvällen, efter att jag gjort mina kvällssysslor, tvingade Hon mig att stå i köket medans Hon och pappa pratade i sovrummet. Franför mig stod skålen med min korv och potatismosspya låg i, som Hon tvingade mig att fiska upp. Jag kunde inte titta på den, så jag slöt ögonen och försökte föreställa mig att jag var långt, långt borta. En kort stund senare rusar Hon in i köket, med pappa i hälarna ~ Titta på detta steve, trodde du verkligen pojken slöutat sno mat? ~
Av döma av pappas ansiktsuttryck såg jag att han var trött på det ständiga gnabbet om vad pojken hade ställt till med.
~ Du kan väl låta pojken äta något ialla fall? ~
~ ÄTA! Är det de du vill han ska göra så ÄTA ska han få, äta detta! ~
Sedan sköt Hon skålen med min spya mot mig och rusade ut ur rummet!
~ Vänta här Tiger, ska jag se vad jag kan göra ~
Efter vad som kändes som evighet, kom han tillbaka med ett ansiktsuttryck som tyde på att han förlorat den striden.
Jag satt på stolen och plockade ur korvbitar ur skålen med handen. Små klumpar av tjockt saliv gled mellan fingrarna när jag stoppade in korven i minnen."
Pojken som kallades Det.
När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
Dave isolerades succesivt från sin pappa och sina bröder.
Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan ochså skapa sig ett tryggt och menningsfullt liv.
Det här är hans egna berättelse.
Boken är så värd att läsa.
Antingen köp den, eller låna det!
Comment the photo
finns tre fortsättningar. SOM *ÄR MKT BÄTTRE!
förlåt att jag är så jävla efter :'(
tack för du nämnde det där me korvarna när ja höll på att laga mat sötnos :D <3
Verkligen inte meningen att säga det med korvarna, när du skulle äta, viste ju inte jag!
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/carolinabrink/273112128/


Visa toppen
Show footer