Tänk att det snart har gått ett helt år sedan Napoleon fick vandra vidare till kaninernas drömland. Tiden har gått alldeles för fort och ibland önskar jag att jag fått veta en del saker som jag vet nu lite tidigare, typ förra sommaren. Då hade antagligen hans liv kunnat räddas...
Saknar dig min fina lurv<3

Jättesaknad...<3

mm :( <3

ja :/ samma med min första kanin, då hade hon levt ett tag till oxå :(

sånt suger verkligen :(

ja :(

han hade inflammation i vänster framtass som vi behandlade med kortisonsprutor, men sen fick han njursten oxå som var tvugna att opereras bort, hela njuren skulle bort. Dom hade aldrig gjort den operationen på kanin innan och det var mkt stor risk för komplikationer efteråt (tarmarna kunde växa ihop och då var avlivning det enda alternativet). Dessutom hade han ännu fler njurstenar i njuren så det fanns risk att han skulle få återfall på andra njuren, eftersom att han verkade ha lätt för att få njursten.
Sen var det ju tassen, han blev aldrig bra i tassen trots upprepade behandlingar (3 kortisonsprutor augusti-november) så för hans eget bästa var vi tvugna att låta honom somna in... :(
fick reda på sen att saltsten ger mkt ökad risk för njursten, samt att om man har njurproblem så kan man få ont i handlederna och vristerna (människor) så vi tror att det va därför som han hade ont i tassen :(