Utsikten från "min" sten

Bara för att jag inte har nåt att göra:

Luften är kylig och luktar salt. Vågorna vräker sig mot stenarna. De är små när de påbörjar sin resa, men ju närmare stenarna de kommer, desto större blir de för att till slut vika sig dubbla och slå mot stenarna i en kaskad av kallt havsvatten. Med ett lågt mullrande drar sig vattnet tillbaka igen. Strax efteråt träffas stenarna av en ny våg. Flickan, som sitter på en sten bara en liten bit från strandkanten, ser inte upp. Hon vänder blad i sin bok och fortsätter att läsa. Hennes ögon fortsätter att sluka texten i boken som är lutad mot hennes uppdragna knän. Vinden leker i henes hår, men hon bryr sig inte om det heller. Bredvid henne på den ljusa stenen ligger hennes väska, full med saker hon tror sig kunna behöva; böcker, iPod, en penna men inget att skriva på, en mobiltelefon utan täckning. Flickan andas långa, djupa andetag av den salta luften och bläddrar igen. För en sekund ser hon upp och låter blicken svepa över havet. Hon suckar lyckligt och återvänder till boken. Hon har hittat sin plats.

oj =) e det du?