July
Friday 18 December 2009 photo 1/1
|
Dagens rubrik: Kritik mot äppelmelodin
Jag hatade äppelmelodin när jag var liten. Den där "Om du har ett äpple vill du dela det med mig.......". Har ni någon gång reflekterat över dess budskap? Visst är det bra att lära barn att vara generösa, det är en fin egenskap. Men har ni tänkt på vad det gör med de barn som redan är generösa?
Det där med generositet är på sätt och vis farligt, i alla fall för den generösa personen i fråga. En äkta generös människa känner på något sätt tillfredsställelse av att vara andra människor till lags. Det låter ju trevligt, att man är snäll mot andra och själv mår bra av det.
Men så är det inte. Är man en generös människa så hittar folk alltid sätt att utnyttja det. Det är lätt att övertala en generös person, de vill ju inget hellre än att se till att alla andra är lyckliga. Och visst känns det lika bra varje gång att se glädjen i den andres ansikte när man säger att "Klart att jag kan fixa det!", det är ögonblicklig timing på belöningen.
Men sen då? Visst går det bra ganska länge att ge och ge och ge. Man känner sig viktig, andra människor behöver ju en verkligen. Hur skulle världen se ut utan dig?
Men det är inte så man blir sedd. Man blir istället sedd som "lättövertalad", "matställe när pengar och ork tryter", "hundpassare i alla väder", "mesig" och "korkad". Så förutom att man tar alla andras problem på sina axlar tappar man dessutom omgivningens respekt.
Det är farligt att vara generös som person. Det är fullständigt livsfarligt. Det börjar kanske inte så allvarligt, men förr eller senare inser man att man satt sig i riktig knipa, och då finns ingen som kan hjälpa en att ta sig ur den. Det tar inte lång tid att bli bankrutt när man hjälper en hemlös vän i nöd, att betala uppehälle för både sig själv och för vännen. Det är svårt att få tillbaka för sina tjänster till andra när man väl behöver det, för anledningen till att man fått ställa upp så mycket är för att alla andra alltid räknar med en själv.
I början ger man små saker som helt enkelt riktig vänskap. Man ger andra av sin tid, sitt tålamod, sina öron och sina lugnande ord. Men hela tiden ger man lite mer. Tiden upphör att vara mellan timmarna efter skolan tills man måste gå hem till att vara även i skolan och under måltiderna för att till slut bli dygnet runt. Man erbjuder först en axel att gråta mot, men det blir snart en soffa att sova på efter en jobbig dag, till sin säng. Man erbjuder en kopp te, men det blir snart hela middagar. Snart är man inget annat än ett gratis pensionat.
Och det är inte bara såna saker jag menar. Jag menar Allt. Allt i hela livet är ditt att ge bort, och har man fastnat i generositetsträsket så är det fruktansvärt svårt att ta sig därifrån.
En vacker dag inser man att man gett för mycket. Man måste helt enkelt skärpa sig. Problemet är då att alla runt omkring en har vant sig vid generositeten, så när man väl säger "nej" så lyssnar ingen. Ingen vill ha ett nej från en, för de har ju räknat med att man alltid ska säga "ja".
Man har gått ifrån att vara en individ med egna behov och intressen till att vara en viljelös slav som har som enda livsuppgift; att hjälpa alla andra.
Jag vill bara att ni ska förstå.
Jag ÄR generös. Jag älskar att vara givmild och att hjälpa människor, det är så jag uppfostrats, det är den jag är. Men det är inte schysst av folk att dra nytta av min natur. När jag var liten brukade jag låna ut mina nya barbie-dockor till min syster, bara för att hon sa ordet "snälla". Jag kunde inte motstå. Det är svårt för ett barn att motstå att leka med sin nyaste leksak som man önskat sig så länge. Men det gjorde jag för ett "snälla". Jag har gjort värre saker också, men det är skit samma just nu.
Jag ber er, ni som är mina vänner. Utnyttja inte min generositet. När jag väl säger "nej" har det gått riktigt långt. När jag inte är villig att ge mer så har jag redan gett allt. Jag har till och med gett mitt hjärta och min själ. Jag gör det så gärna för er, men sen finns det inget kvar att ge, det är verkligen slut.
Nu har jag gett, och gett, och gett, och gett. Nu har jag ingenting kvar till mig själv, förutom tomhet och värk i hjärtat. Jag har delvis mig själv att skylla, eftersom jag borde ha börjat bromsa för månader sedan. Men det är också på sätt och vis ert fel, några av er. För faktum är att det inte kräver alls lika mycket som jag ger för att fylla tomrummet igen. Jag behöver inte mycket för att känna mig lycklig, jag kräver inte att jag får samma tjänster som jag gett tillbaka. Jag behöver bara veta att jag är uppskattad och att ni vet vad jag lagt ner för att försöka göra er lyckliga.
"Dela med sig, eller snåla, en vanlig fråga får man tåla"..... Nej, det får man inte. En fråga för en generös människa, för mig, är inte en fråga, utan ett direkt krav som får grymma konsekvenser om man inte kan göra det. Det finns egentligen inget annat svar än "ja" på alla frågor. Gör inte så här mot mig.
Tortera mig inte mer.
Tortera mig inte mer.
Comment the photo
Tar åt mig lite också för att jag vet att jag går till samma personer och talar ut när jag är nere eller mår dåligt på nåt sätt :$ Och man känner för att be om förlåtelse för det för man vet själv hur jobbigt det är när samma person kommer till en och bara klagar till slut, vad som än händer.
Hoppas verkligen att du säger till om jag blir en energitjuv för det vill jag verkligen inte vara! Hoppas också att du vet att jag kan vara ett batteri när energin tryter om du behöver det, hoppas bara jag laddar på rätt sätt :) Puss på dig och njut av lovet nu! Love you!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cyaneacapillata/431342238/
Visa toppen
Show footer