Saker är inte så bra just nu... Jag har inte mått så här dåligt på många år. Det som är jobbigast, tycker jag, är att inte veta vem jag är. Det låter som en kliché, men jag menar det. Jag är van vid att inte känna igen mig själv på kort, jag har ingen aning om hur jag ser ut på utsidan. Spegelbilden ser nästan aldrig ut som jag tänkt mig. Men jag trodde inte att jag skulle behöva fundera på insidan också. Det är jobbigt att höra att allt man värderar högst hos sig själv, det lilla man faktiskt kan stå ut med, kanske inte är så. Frågan är: vem har rätt? Är det hon som inte ser mig eller är det jag som lever i en bubbla?

*Stor fet bamsingkram* Du ska veta att du är så fantastiskt jävla underbar - oavsett vad andra säger! Det finns ingen av mina vänner som lyssnar så bra som du och som kommer med så klockrena råd vad det än gäller. Ingen jävla psykolog kan slå det.

De känner inte dig, inte på riktigt - de som säger såna där saker. Ingen som behandlar en dåligt är värd att få ta av ens energi. Och jag hatar mig själv för att jag säger de orden för jag vet själv hur lätt det är att få höra "Men ta inte åt dig" - vi är ju precis likadana och går all in för det vi brinner för och då hänger känslorna med. Det tär på en, äter upp en bit för bit tills man är ett tomt skal som krackelerar.

Önskar att jag kunde ta bilen och åka ner till er, bara sitta och glo på Big Bang/Hitta Nemo/Nåt annat som får en att skratta, andas in helium och sjunga Soft kitty och gå på stan och äta sushi igen. Jag SKA hitta en helg för det, så är det bara.

Tills dess - telefonlinjen funkar åt mitt håll med (känns som jag telefonterrar dig emellanåt) <3 <3 Ta dig för dig själv och kom ihåg hur bra du är.