October
Friday 23 January 2009 photo 6/6
|
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag är verkligen ett vrak av känslor just nu.
Jag har världens mest underbara pojkvän, jag håller på att dö av saknad.
Mamma är helt wierd för att hon är sur för att det inte höll med Anton.
Jag får inte göra någonting och vad jag än gör så gör jag det på fel sätt, eller så skulle jag helst inte gjort det alls. Jag får damp.
Jag har sockerkickar och får krampattacker helt utan förvarning. Jag håller på att gå in i väggen och orkar inte med skolan. Jag måste börja prata med Sofia igen, men jag får inte tag på henne.
Jag vill inte vara hemma, men har ingenstans att ta vägen. Jag blir galen om jag inte får träffa Hampus snart, jag vill prata med socialen. Komma härifrån, helst närmare göteborg. Hamna hos en familj som kan acceptera en för den man är och inte för någon som dom vill att man ska vara.
Jag mår dåligt, fast jag vill må bra. Jag döljer det mesta och nästan ingen märker något. Jag drunknar i cola och godis för att bli hyper. Jag knarkar musik och gör inget annat utan att sitta framför datorn eller TV:n.
Jag orkar inte med Atlas längre, han är jobbig. Fast jag älskar honom och skulle aldrig vilja vara utan honom. Det känns som jag är påväg in i en depression igen, det är INTE bra. Inte nu när allt går så bra D:
Och jag börjar sakta tro på allt som folk säger, som inte känner mig. "åh kolla henne, hon har blått hår hon är säkert farlig" eller "omg, kolla henne, hon ser ut som en hora, så då är hon säkert det". Jag förstår folk som kastar citroner, eller mat på mig. Dom säger ju bara vad dom tycker, fast egentligen orkar jag inte bry mig. Gör det ändå.
Och jag tror verkligen att det är folk som är mina vänner bara för att ha någon att utnyttja... jag vet inte längre vem jag kan lita på.
Det finns få människor, och dom vet vilka dom är, (hoppas jag), som jag litar på. Men jag går ändå konstant runt och tror att jag ska bli sårad eller lämnad kvar.
ugh.. orkar verkligen inte med livet just nu. Vill bara ta en paus och komma tillbaka när jag fått mer krafter att orka fortsätta leva >_<'
Hampus, jag älskar dig <3 Du är det bästa!! <3333
Tack alla ni som orkar läsa <3 Det uppskattas mycket. <3
Jag är verkligen ett vrak av känslor just nu.
Jag har världens mest underbara pojkvän, jag håller på att dö av saknad.
Mamma är helt wierd för att hon är sur för att det inte höll med Anton.
Jag får inte göra någonting och vad jag än gör så gör jag det på fel sätt, eller så skulle jag helst inte gjort det alls. Jag får damp.
Jag har sockerkickar och får krampattacker helt utan förvarning. Jag håller på att gå in i väggen och orkar inte med skolan. Jag måste börja prata med Sofia igen, men jag får inte tag på henne.
Jag vill inte vara hemma, men har ingenstans att ta vägen. Jag blir galen om jag inte får träffa Hampus snart, jag vill prata med socialen. Komma härifrån, helst närmare göteborg. Hamna hos en familj som kan acceptera en för den man är och inte för någon som dom vill att man ska vara.
Jag mår dåligt, fast jag vill må bra. Jag döljer det mesta och nästan ingen märker något. Jag drunknar i cola och godis för att bli hyper. Jag knarkar musik och gör inget annat utan att sitta framför datorn eller TV:n.
Jag orkar inte med Atlas längre, han är jobbig. Fast jag älskar honom och skulle aldrig vilja vara utan honom. Det känns som jag är påväg in i en depression igen, det är INTE bra. Inte nu när allt går så bra D:
Och jag börjar sakta tro på allt som folk säger, som inte känner mig. "åh kolla henne, hon har blått hår hon är säkert farlig" eller "omg, kolla henne, hon ser ut som en hora, så då är hon säkert det". Jag förstår folk som kastar citroner, eller mat på mig. Dom säger ju bara vad dom tycker, fast egentligen orkar jag inte bry mig. Gör det ändå.
Och jag tror verkligen att det är folk som är mina vänner bara för att ha någon att utnyttja... jag vet inte längre vem jag kan lita på.
Det finns få människor, och dom vet vilka dom är, (hoppas jag), som jag litar på. Men jag går ändå konstant runt och tror att jag ska bli sårad eller lämnad kvar.
ugh.. orkar verkligen inte med livet just nu. Vill bara ta en paus och komma tillbaka när jag fått mer krafter att orka fortsätta leva >_<'
Hampus, jag älskar dig <3 Du är det bästa!! <3333
Tack alla ni som orkar läsa <3 Det uppskattas mycket. <3
Anyway, du har mitt nummer, så ring om det är nåt, kay? Skit i om det är mitt i natten. (känns konsigt att skriva såna saker när vi går i samma klass XD )
jag har ditt nummer, ringer om jag behöver prata :)
och jo, det känns lite smått konstigt dels pga det du sa + att vi sitter mindre än 1 meter ifrån varandra xD
Saknar dig asmkt ;__;
lämnar inte dig heller <3
Aldrig att jag gör.
Och jag hoppas att du kan lita på mej.
Änglasystrar, genom allt. <3
men ja kommer! <3 så fort jag bara kan :O
kan säga att min mamma fick hyper ryck igår och kallade mej för alla möjliga saker o_O har inte varit vid datorn på nästan en vecka ._.
thx..<3 bra o veta, för jag rymmer antagligen hemifrån närsom..
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cybersonic/322970174/
Visa toppen
Show footer