August
Monday 3 June 2013 photo 1/1
|
Party with myself
Jag drömmer mycket konstigt nu för tiden,
eller jag får komma ihåg alla drömmar nu för tiden av någon skum anledning.
Varje natt blir som en film eller ännu värre,
som på riktigt.
Fast ibland handlar det ju om skitbra saker och då går det bra.
Men så finns det dom gånger då drömmarna verkligen speglar hur jag
känner och vad jag försöker att förtränga.
Känslor och tankar som samlat sig där bak pga mindre bra händelser i mitt liv.
Inatt drömde jag om att jag var på en Japansk Konsert. Jag var först där med en kompis, men ju längre in i drömmen jag kom så blev konserten en fotbollsmatch och jag var där ensam.
Bandet som fortfarande var där kollade på mig en kort stund för att sedan bestämma sig för att jag såg rätt så tråkig ut. Eller var det osäkerhet?
Men sedan så var vi fast på en ö. LOST, typ.
Det fanns andra människor där också som ville oss ont,
och för att komma i säkerhet måsta vi göra en tävling som växlade mellan allvar och lek.
Det var när jag skulle ta mig igenom en liten labyrint och ducka för bomber/smällare som mina känslor kom upp till ytan.
Alla hade fått en guide som skulle guida genom labyrinten och bomberna/smällarna.
Tränaren eller läraren som vi hade var en snubbe som är lärare på en ekonomi-yrkesskola här i Tokyo, men han liknar mer en idrottslärare tycker jag, så det kan vara därför som han var med...
Men iaf, så var det alltså min tur
och läraren ropade "Vem vill Guida henne!?"
Tyst...
Det blev alldeles tyst.
Han ropade igen "Är det någon som vill guida henne!?"
Fortfarande tyst...
Och det var då som jag fick nog.
Med smärta i bröstet men ändå irritation över att folk alltid varit som dom varit och alltid kommer att vara, så skrek jag argt "Ne okej, jag gör det själv. Lika bra, för ni är idioter iallafall."
Så stack jag iväg, snubblade över en kant så att jag tappade mycket tid och gjorde en volt på stranden.
Men ibland har jag den där förmågan att spola tillbaka eller ändra saker så jag började om från början igen och klarade den här gången Labyrinten skitbra.
Läraren berömde mig,
alla andra var tysta,
både av likgiltighet och avundsjuka. Kan där också ha funnits en osäkerhet?
Tystheten skrämmer mig. Vad är det den vill säga egentligen?
Är jag farlig, tråkig, jobbig eller sedd upp till? Är det avund eller likgiltighet som oftast mött mig?
Man säger något, så blir det tyst.
Hade jag inte drömt det här inatt så hade jag inte börja tänka på det,
och då hade jag inte varit så deppig som jag är nu heller.
Då kommer frågan om drömmar vill hjälpa en eller om de bara vill göra en illa?
Fin
Annons
Camera info
Camera 103P
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
ISO 125
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/daclopeda/514644961/
Visa toppen
Show footer