13 September 2010
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/v4/Dagstexter_pil.png)
Udda bok om en udda verklighet
"Hon vänder sig för att börja klättra nerför stegen när de hinner ifatt henne. Vassa tänder kastar sig mot hennes ansikte, klorna river genom tyg och kött.
I hela sitt liv har Udda plågats av hallucinationer och onda drömmar. Men en natt händer något som förändrar hennes liv och hennes världsbild för alltid. Hon drömmer om en kvinna som flyr för sitt liv på spårområdet vid Malmö Central. Det blir upptakten till en jakt genom Malmös gator och hus, genom nutid och dåtid, där fiende och vän är svåra att skilja åt och där ett enda felsteg kan betyda skillnaden mellan liv och död. Udda upptäcker en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. En värld som befolkas av hamnskiftare, orakel och magiska lotsar - rivaliserande grupper som alla är mycket intresserade av sanndrömmaren Udda."Det här är bakgrundstexten till Nene Ormes debutbok Udda Verklighet.
Förlaget beskriver boken som "spännande, otäck, sexig och nydanande svensk urban fantasy". Urban fantasy kan också omnämnas som paranormal fantasy, när det händer mystiska, magiska eller övernaturliga saker i vår egen verklighet.
Jag läste ut boken nu på förmiddagen och jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta över eländet. Jag får samma känsla efter att ha läst den här boken som jag brukar få när jag råkar se en svensk film på teve. Så oerhört svenskt, platt och tråkigt. Kanske tillhör jag inte den tänkta publiken som ska läsa och tycka att det här är den bästa boken som finns.
Det som nog stör mig mest med den här historien som Nene målar upp för oss är att hamnskiftarna och de andra magiska varelserna alla har hittat på en egen etikett åt sig själva, Sär. "Hur länge har du vetat att du är sär?" frågar huvudpersonen Udda den mystiske hjälten Hemming vid ett tillfälle.
Sär.
Jag vet inte om det är ett försök att skämta från Nenes sida, eller om hon helt enkelt inte tänker på associationerna som finns med det ordet. Det enda jag kan tänka på är mentalt handikappade människor. Plötsligt var de mystiska varelserna inte så häftiga längre utan bara efterblivna.
Udda är inte heller någon särskilt intressant person att följa, jag känner inte minsta tillstymmelse till känslor för henne, till skillnad från t.ex. hennes bästis, den färgglada, högljudda Nadja eller den mystiske, allvetande Hemming. Det hjälper inte heller att hon har ett (ursäkta ordvitsen) udda namn.
Jag tänker inte avslöja allt för mycket, men även det som ska vara höjdpunkten i boken, dvs. slutstriden mot superskurken var platt och otillfredsställande. Som om Frodo hade sökt upp Sauron, spottat honom i Ögat och vunnit på knockout.
Svensk fantasy är bättre än det här.
Direct link:
http://dayviews.com/danyael/2010/9/13/