23 September 2011
Skrivövningar och motivation
Fler intressanta skrivarövningar på ingång. Eftersom jag struntat i att uppdatera i samma takt som jag skriver så blir det till att uppdatera när jag kommer ihåg det istället. Lazy bitch is lazy. Den här övningen ser ut såhär:
58. A drunk man sits next to you in a bar, thinks you're his best buddy and starts confessing "the truth." Write about what "the truth" is.
Jag har försökt konstruera det så att alla mina övningar går att koppla till historien jag ska skriva under november, även om de inte ska vara med i själva historien. (Kanske i en annan form, men det får vi se.) Övningarna är ett bra sätt att lära känna sina karaktärer och klargöra vissa planerade koncept för sig själv.
Regn
Regnet slog mot den leriga gatan. Det hade duggregnat i flera dagar men först nu öppnade sig himlen och släppte loss ett rejält skyfall. Hon kastade sig in genom dörren till första bästa servering och strök sitt fuktiga hår ur ögonen för att kunna se sig omkring.
Det var en bar, men inte särskilt stor. Där fanns två bord på var sida om dörren, och en bardisk i ljust trä som sträckte sig genom hela rummet längs den bortersta väggen. Förutom bartendern satt det bara en enda gäst vid bardisken och han såg upp när hon närmade sig en ledig stol.
"Se, jag sa ju att regnet skulle ha henne med sig," sade han och log triumferande. "Visst sa jag det?"
Bartendern gav oengagerat ifrån sig ett medhållande ljud. Gästen log bredare och höjde sitt glas.
"Välkommen, Regn."
Hon var just på väg att sätta sig men stelnade till mitt i rörelsen när främlingen använde hennes namn. Långsamt vände hon sig mot honom och såg honom i ögonen. Det fanns inga avslöjande spår av blå tårar i hans ansikte eller missfärgningar på hans läppar och hår, ingenting som avslöjade honom som en erfaren drömvandrare. Men bara en drömvandrare kan veta hennes riktiga namn, i detta främmande land där hon inte känner en själ.
"Hur vet du vem jag är?"
"Hur skulle jag kunna undgå att höra talas om dig, frälsarens syster och barnadräpare?" Hon öppnade munnen för att protestera men han fortsatte innan hon hann svara. "Jag har kommit för att delge dig sanningen."
Hennes blick smalnade. "Sanningen om vad?"
"Sanningen om allt."
"Någon sådan sanning finns inte."
"Betyder det att profetian du levt hela ditt liv efter är en lögn?"
Hon tvekade innan hon skakade på huvudet.
"Hela min familj har dött för profetian."
Med en tankfull nick lyfte mannen sitt glas och snurrade det mellan fingrarna. Den svarta vätskan virvlade runt, runt i nästan hypnotiska mönster.
"Gott är ont och ont är gott. Rätt är fel och fel är rätt. Vitt är svart och svart är vitt, men regn..." Han fäste sina bruna ögon djupt i hennes. "Regn är grått. Du är vågskålen. När kastlös blir drottning..."
Hon väntade på att han skulle fortsätta. När han bara stirrade på sitt glas tog hon det ifrån honom och vände det upp och ned på bardisken. Bartendern svor lågt och kastade en handduk framför dem. Den mörka drinken såg ut som blod när den rann ut över det ljusa träet och åts upp av det lika ljusa tyget.
"Jag är en främling här," sade hon och höll upp det tomma glaset framför ögat så att hon kunde se honom genom det. "Jag kan inga lokala seder och ritualer, hur ska jag kunna göra en kastlös till drottning?"
Han log svagt, och leendet fick henne att rysa.
"Med hjälp av sanningen, kära Regn. Du måste hitta bjällrorna som klingar i samma takt som hennes hjärta."
Direct link:
http://dayviews.com/danyael/2011/9/23/