May 2008
Vi avverkade iaf styvt 70 mil och det var under den finaste dagen hittils :P Tack för en fin dag boy . Hej då
Vi träffades liksom på chansPå nå't sätt ramla' vi in i varannOch tänk att något som jag trodde varSå svårt kunde vara så lätt
Vi träffades liksom på chansTvå katter i skydd ifrån regnet nå'nstansOch aldrig har kärlek drabbat mig såOch jag vetJag är hopplöst svår ibland
Men aldrig, aldrig att jagTänker låta något ontHända dig, jag håller dig hårtTätt intill mig genom regn och blåst somAlltid, alltid att jagKommer vaka &oum
Ingen ser och ingen vetHur du lyser och hur du fångarUpp min skugga när jag är svagOch hur jag älskar att vaknaUpp bland dina blonda lockar
Hur kunde det bli så här fel? Det skulle ju alltid vara du och jag..Vi skulle ju visa varandra världen och inget fick nånsin komma mellan oss.Men nånting kommer alltid i me
Varje litet steg du tar och varje gång som du för,ditt hår från dina ögon på ett sätt som ingen annan riktigt gör,och varje gång som du ler, hugger de
Och nu när jag inte har dig, så tycker jag att jag ser dig överallt,och när blev den här stan så liten? Och mina vänner försöker trösta..och drar me
Jag vet att du soverKänner värmen från din hudBara lukten gör mig svagMen jag vågar inte väcka dig nu
Jag kan inte ens gåUtan din luft i mina lungorJag kan inte ens ståNär du inte ser påOch genomskinlig grå blir jagUtan dina andetag