Första bilden jag någonsin lagt upp på bilddagboken, första bilden, första tanken som med ord kom in på den här sidan.

klockan är nu 23.55, fem minuter kvar av min 18-årsdag, en dag som fyller mig med glädje, och lika stor del om inte större med rädsla och sorg.

Varför?

"Du kan inte ändra det som en gång har hänt, så varför titta tillbaka på det som har hänt." de orden har jag en gång hört, och även om det är sant att du inte kan ändra det som en gång har hänt, så är faktumet fortfarande det att du kan titta tillbaka och dra lärdom av ditt liv. Men tittar jag tillbaka på mitt liv så känner jag bara än en gång all den smärtan jag har varit med om, och blir ihågkommen om den smärta jag forfarande genomgår, visst, jag säger inte att jag inte har lärt mig av allt jag har varit med om, men jag vet även vad jag har gått miste om. Men trots det, jag skulle aldrig byta bort den jag är, " Be yourself, everybody else is already taken".

Men trots det som varit, trots det som fortfarande är, det har återvänt lite ljus i mitt liv igen, något som jag kommer att hålla fast vid, och den här gången ska jag verkligen kämpa för att komma upp, för att slippa smärtan, jag ska verkligen försöka. Jag har tagit första steget, och jag hoppas att det är ett steg i rätt riktning, nu ska jag bara se det här till slutet.

Jag är äntligen redo, nu ska jag bara göra mitt bästa.

Bra Philip, jag vet att du kommer klara det!