April
Sunday 11 October 2009 photo 1/1
|
Hade lite tid så jag ska skrev en krönika om matchen som spelades igårkväll.
Slutet på en magisk resa
Många tankar svindlar om vad som hände igår. Var det ett alldeles för tamt Sverige, eller var det helt enkelt bara en dålig kreativitet utav Lars? Personligen står jag fortfarande kluven om det var gamla gubbens fel eller om det var Sverige i helhet som stod för förnedringen igår kväll. Jag vill gärna säga för mig själv att det var Lagerbäck som tryckte ner oss i den tunga cementen, men om vi ska vara lite realistiska så tror jag att helhetsbilden utav Sverige har varit alldeles för tamt efter att vi har blivit bortskämda med att vi gång på gång tar oss till slutspel. Detta var slutet på en magisk resa med Lagerbäck och jag tror att om vi ska ha någon chans i framtiden måste vi ha en förbundskapten som vågar satsa på de unga spelarna.
Jag hade inte tänkt lägga krut på de unga spelarna för det fick vi tillräckligt av i somras och förhoppningsvis i framtiden, Istället tänkte jag se tillbaka för att vi ska bli starkare utav framtiden.
Vem kommer inte ihåg Henkes språngnick? Själv kommer jag ihåg att jag sätt hemma i soffan och var måttligt nervös att vi skulle förlora emot Bulgarien, men istället kommer Henriks nick och jag hoppar upp ur soffan och börjar skrika ett glädjevrål som aldrig förr och min lillebror som satt lugnt och sansat och såg på matchen blev så chockad att han började spy under denna fantastiska händelse.
Ni vet också hur det gick, 5-0 till Sverige och alla var samlade som en
öppenhjärtad nation där alla var välkomna att fira denna otroliga match.
Eller VM 2006 där allt såg ut att vara omöjligt att göra mål denna kväll i Berlin (Sverige-Paraguay) och från ingenstans kommer Ljungbergs nick och en hel nation var glada som aldrig förr. Själv kommer jag ihåg att jag satt i en fåtölj en sekund i den andra hoppade jag som en galning och slog huvudet i taket, men ingen smärta fanns när detta mål inträffade, det var ren magi.
Det finns som sagt många matcher som var oerhört spännande och avslutades med ett glädjevrål, men det jag vill säga är att det inte var på grund utav Lagerbäck vi fick denna underbara känsla utan ifrån Sveriges ”jävla anamma” där man alltid strider till den sista minuten.
Därför kvittar det fullständigt om en tjurig gubbe på väg emot graven står som förbundskapten eller en ny kapten med mycket glöd i just dessa matcher för i grund och botten vann vi dessa matcher utav ren vilja.
Nu ska vi istället hitta en kapten som kan tända en gnista, lite som en kinasmällare där ingen har varit med om tidigare. Det går inte att trolla med knäna som Lagerbäck försökte med hela tiden, utan nu ska vi in med nytt färskt blod som är ettrig att ta hand om detta lag med så mycket kämparvilja och glöm inte den UNGA viljan.
Många tankar svindlar om vad som hände igår. Var det ett alldeles för tamt Sverige, eller var det helt enkelt bara en dålig kreativitet utav Lars? Personligen står jag fortfarande kluven om det var gamla gubbens fel eller om det var Sverige i helhet som stod för förnedringen igår kväll. Jag vill gärna säga för mig själv att det var Lagerbäck som tryckte ner oss i den tunga cementen, men om vi ska vara lite realistiska så tror jag att helhetsbilden utav Sverige har varit alldeles för tamt efter att vi har blivit bortskämda med att vi gång på gång tar oss till slutspel. Detta var slutet på en magisk resa med Lagerbäck och jag tror att om vi ska ha någon chans i framtiden måste vi ha en förbundskapten som vågar satsa på de unga spelarna.
Jag hade inte tänkt lägga krut på de unga spelarna för det fick vi tillräckligt av i somras och förhoppningsvis i framtiden, Istället tänkte jag se tillbaka för att vi ska bli starkare utav framtiden.
Vem kommer inte ihåg Henkes språngnick? Själv kommer jag ihåg att jag sätt hemma i soffan och var måttligt nervös att vi skulle förlora emot Bulgarien, men istället kommer Henriks nick och jag hoppar upp ur soffan och börjar skrika ett glädjevrål som aldrig förr och min lillebror som satt lugnt och sansat och såg på matchen blev så chockad att han började spy under denna fantastiska händelse.
Ni vet också hur det gick, 5-0 till Sverige och alla var samlade som en
Eller VM 2006 där allt såg ut att vara omöjligt att göra mål denna kväll i Berlin (Sverige-Paraguay) och från ingenstans kommer Ljungbergs nick och en hel nation var glada som aldrig förr. Själv kommer jag ihåg att jag satt i en fåtölj en sekund i den andra hoppade jag som en galning och slog huvudet i taket, men ingen smärta fanns när detta mål inträffade, det var ren magi.
Det finns som sagt många matcher som var oerhört spännande och avslutades med ett glädjevrål, men det jag vill säga är att det inte var på grund utav Lagerbäck vi fick denna underbara känsla utan ifrån Sveriges ”jävla anamma” där man alltid strider till den sista minuten.
Därför kvittar det fullständigt om en tjurig gubbe på väg emot graven står som förbundskapten eller en ny kapten med mycket glöd i just dessa matcher för i grund och botten vann vi dessa matcher utav ren vilja.
Nu ska vi istället hitta en kapten som kan tända en gnista, lite som en kinasmällare där ingen har varit med om tidigare. Det går inte att trolla med knäna som Lagerbäck försökte med hela tiden, utan nu ska vi in med nytt färskt blod som är ettrig att ta hand om detta lag med så mycket kämparvilja och glöm inte den UNGA viljan.
Visa toppen
Show footer