Det hade inte gått särskilt många minuter alls av denna film innan jag insåg att det var en riktig kalkonrulle jag hade att göra med.
Alltså, vad fan skulle det här föreställa, är det nån jävla parodi eller?? "Den bästa skräckfilmen som nått biograferna på många år" sägs det, men det säger nog fan mer om all annan skit som produceras nu än om denna film! Kass story, lika förutsägbar som alla andra "skräckfilmer" som görs idag, och värdelösa specialeffekter som ska föreställa vara snuskiga och äckliga på det mest krystade och misslyckade sätt jag nog någonsin bevittnat!! Liksom, alla klafs-ljud när zigenarkärringen plockar ut lösgommen, blodet som sprutar ur munnen på huvudpersonen mitt i allting där på banken, den grönaktiga goja som rinner ur den döda kärringen ner i huvudpersonens mun när hon ramlat och vält kistan, och hur ögonen flyger ur huvudet på kärringen när hon får städet i huvudet.... Vad fan ska det föreställa!!!?? Ska man bli rädd? Äcklad?? Eller ska man verkligen bara tycka att allt är löjligt!!?? Grattis isåfall, det lyckades. För att inte tala om när "Milos" blir besatt av getdjävulen och dansar ovanför bordet. Var det bara nån dum ogenomtänkt grej, eller skulle det föreställa nån Beetlejuice-tribute? Svårt att säga. Bryr jag mig? Nä.

Och huvudpersonerna sen... Den jävla bruden! En menlös och fånig Downs syndrom-kopia av Reese Witherspoon (och jag vill absolut inte framställa det som att jag har något positivt att säga om Reese Witherspoon heller), och hennes ännu fånigare och menlösare toffel till pojkvän... Man ösnkar att de ska dö från sekund man först ser dem i filmen!! Värdelösa skådespelarinsatser för övrigt. Nån som hört talas om känsla? Inlevelse? Inte? Nähä...
Är man en sann självplågare så man dristar sig till att se hela filmen så väntar åtminstone en liiiiten positiv överraskning i slutet, fast transportsträckan dit är å andra sidan inte alls värd det. Aldrig har en och en halv timme känts så ödsligt långa.

Jag skäms. På riktigt! Jag skäms över att jag en gång trodde att den här filmen faktiskt skulle kunna vara bra. Just nu är jag bara glad att jag inte såg den på bio.
Ett finger ner i halsen blir mitt betyg. Och med det inte menat att filmen lyckades med att äckla mig på något sätt.

Ett klart exempel på att 80-tal gjorde sig bäst på 80-talet.