April
Tuesday 12 April 2011 photo 1/1
|
Hittade en så mysig och lustig insändare från Sundsvalls Tidning, publicerad 5:e maj 1919. ^^
"Ett händelserikt dygn.
Selångersån har ju namn om sig att vara en stadig å, som inte ofta hoppar över bräddarna. Men när hon någon gång det gör liknar hon en gammal tokstolle som kommit ut på vift. Hon är alldeles omöjlig.
Hela Sundsvall vet hur det regnade i torsdags. Och i fredags. Och i lördags. Regnet smälte snön och den smälta snön och regnet tillsammans bildade vattenmassor, som ingalunda fingo plats i Selångersåns gamla vattenfåra, utan gjorde vår lilla å bred som en Norrlandsälv och vred som en stormflod i havet.
De stadsbor, som bo nere vid åstränderna märkte det nog, men det övriga Sundsvall visste just ingenting. Det regnade ju så fasligt så det var intet nöje att i onödan gå ute och flanera.
Men kl. 6,25 i lördags afton hände det, som satte hela Sundsvall på benen. Puckelbron - den gamla skraltiga gångbron, som stadsborna så flitigt begabbat man lika flitigt betrampat - brakade helt plötsligt ihop och sjönk ned i ån ungefär som då en gammal gumma halkar och sätter en rova på våra trottoarer.
Ett ohjälpligt virrvarr av gammalt trävirke låg där en stund och lät sig överspolas av vattenmassorna tills det lossades av några våghalsiga karlar med båtshakar och kom i drift med strömmen.
Detta skedde i 1,000-tals Sundsvallsbors åsyn. Smärre pojkar gastade och hurrade som pojkar för sed hava vid dylika tillfällen. Men de äldre voro allvarliga. Och allra allvarligats voro hamnstyrelsens ledamöter.
Ty nu bar det löst emot Tivolibron. 300 meter nedanför. Skulle den kunna stå emot en törn av denna framrusande massa timmer och brodelar?
Hurra - den största spillran av Puckelbron passerade lyckligtvis under Tivolibrons ena valv utan att haka upp sig. Det andra bråtet och timret följde efter.
Hamnstyrelsen suckade av lättnad och lät — först nu — svänga ut bron. Man väntade nämligen hölador och smärre bondgårdar ty ryktena om översvämningens framfart uppåt bygden voro förskräckliga.
Och så var turen kommen till Storbron. En man kom springande och skrek att en av dess stenkistor flutit bort. Det var delvis sant. Storbron började vackla.
Detta skedde vid 9-tiden i lördags kväll och under dygnets alla timmar ha sedan stora människoskaror stått vid brons landfästen och med spänning avvaktat Storbrons slutliga fall. Bit efter bit av stenkistorna ha spolats bort och strandbrädden underminerats och sjunkit, så att bron blivit buktig och illavuren uå alla sätt. Slutligen brast ett stycke av brons plankbeläggning och Storbron upphörde därmed att vara bro.
Men ett övermåttan segt motstånd mot vattenmassorna har den bjudit och fackmännen ha stått där förbluffade inför denna gamla brobyggnads motståndskraft.
Gamla Sundsvallsbor säga, att de aldrig i mannaminne sett Selångersån så våldsam som vid denna översvämning. Man får gå tillbaka ända till 1884 för att konstatera så högt och våldsamt vatten, men inte ens då vardet så svårt som nu.
Borta i arbetsinrättningen bor gamle 70-årige inkasseraren hos fattigvården, Öberg, Han var med år 84 re`n och var då välbeställd poliskonstapel här i staden.
- Nog minns jag översvämningen anno 84 alltid - säger den gamle. Den kom lika hastigt som den här, men så mycket vatten som nu var det inte. Badhusparken var förstås översvämmad då som nu, och jag minns att jag rodde i båt ut till badhuset, som låg där då och hade med mig ett stop konjak till badmästaren, som satt där innesvämmad av vattnet och inte på flera dar kunde komma in i staden. Så han kunde nog behöva konjaken.
- Ja, broarna höll. Det fanns då bara Storbron och Tivolibron. En lada kom seglandes utför ån men var inte högre än att den flöt under valven på båda broarna och ut i fjärden, där en lots som hette Öberg tog henne på släp till Tjuvholmen och gjorde sommarnöje av henne.
- Mycket timmer kom också drivande nedför ån, och över 1,000 famnar ved, som Grönborgs bryggeri hade upplagda vid Wiklundsbron, följde med ut till sjös."
Gamla Sundsvallsbor säga, att de aldrig i mannaminne sett Selångersån så våldsam som vid denna översvämning. Man får gå tillbaka ända till 1884 för att konstatera så högt och våldsamt vatten, men inte ens då vardet så svårt som nu.
Borta i arbetsinrättningen bor gamle 70-årige inkasseraren hos fattigvården, Öberg, Han var med år 84 re`n och var då välbeställd poliskonstapel här i staden.
- Nog minns jag översvämningen anno 84 alltid - säger den gamle. Den kom lika hastigt som den här, men så mycket vatten som nu var det inte. Badhusparken var förstås översvämmad då som nu, och jag minns att jag rodde i båt ut till badhuset, som låg där då och hade med mig ett stop konjak till badmästaren, som satt där innesvämmad av vattnet och inte på flera dar kunde komma in i staden. Så han kunde nog behöva konjaken.
- Ja, broarna höll. Det fanns då bara Storbron och Tivolibron. En lada kom seglandes utför ån men var inte högre än att den flöt under valven på båda broarna och ut i fjärden, där en lots som hette Öberg tog henne på släp till Tjuvholmen och gjorde sommarnöje av henne.
- Mycket timmer kom också drivande nedför ån, och över 1,000 famnar ved, som Grönborgs bryggeri hade upplagda vid Wiklundsbron, följde med ut till sjös."
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 12 Apr 2011 23:44
Vad fint det var i Sundsvall förr. Ser ju ut som skit nu :(
SILLYBOY
Wed 13 Apr 2011 09:30
Inte om man jämför med Stockholm där det både ser ut som och luktar skit. Jag har aldrig varit i en mer illaluktande stad faktiskt, och då är Eskilstuna ingen pärla heller, men det luktar fan inte piss där.
Anonymous
Wed 13 Apr 2011 16:06
Sthlm är ett betong ghetto ja. Men staden har en viss charm, på sommaren, när man är stupfull.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/drevegracula/488084808/
Visa toppen
Show footer