Mitt huvudsakliga syfte för att åka ner var att få träffa dessa gentlemän som åtog sig mankemanget och nöjet att komma hit ända från de Förenta Staterna för att besöka oss svenskar.
Från vänster John D´Agostino, Gene Winfield, Darryl Starbird och George Barris.

John har varit på den här mässan flera år i rad, och jösses vad förvånad jag blev när jag han kände igen mig och dessutom frågade om jag har kvar Buicken!! Mässan besöks av ca 80000 personer varje år, och även om inte alla vet vem han är och hälsar på honom så blir det nog en hel del ansikten som passerar förbi, och ändå minns han saker om mig! Jag blev allt lite paff. ^^

George Barris träffade jag även för två år sen, en i mina kretsar historisk man, och med sina 86 år vet man ju inte hur länge till han står upp, så det gäller att passa på att få träffa honom när man kan! Det var dock trevligare senast, han kändes så väldigt stressad den här gången, för att inte tala om tankspridd. Det var lite av en besvikelse, men man kan ju inte vara på topp jämt heller. Särskilt inte i den åldern, och det var kul att få se honom igen ändå.

Gene Winfield var fantastiskt trevlig! Han är ett väldigt stort namn i customsvängen och en fantastisk och innovativ lackerare, men ändå så ödmjuk och... ja, bara trevlig!! Det var riktigt kul att få träffa honom!

Darryl sa inte ett ord på hela tiden. Nästan så jag började undra om han kunde engelska? Nåja, historisk snubbe iallafall. =o)

Ja! Är det inte alla som gör! Antagligen...