Jullunch med jobbet idag. Mycket gott! Utom skinkan, som var typ... sur. Det var Carina som märkte det, tack och lov för kvinnor och deras livsbevarande förmåga att detektera lukter och smaker som inte är OK. Och tack och lov för stark senap, stark korv, rödbetssallad och annat julbordskladd som gjorde att jag inte reagerade på skinkan förrän jag ätit upp nästan allt jag hade av den. Men när jag smakade på bara skinkan kände jag det med, något var fel.
Och dum som man är så är man för ARTIG för att säga till! Vi pratade om det efteråt, vad fan, varför!!?? Det hjälper ju alla att få veta, inte minst restaurangen! Det är ju långt bättre för dom att få veta att skinkan är dålig och hinna göra nåt åt det, än att bli publicerade som stället ett helt företag blev magsjuka av. Det vore inte att besvära, inget pinsamt, ingenting. Ändå sitter man bara där och flinar. Eller jo, för just mig hade det kanske varit pinsamt som åt upp allt fastän jag kände att det inte var bra...
Men än känns det stabilt i magen iallafall, över sex timmar senare. Risken för matförgiftning känns allt mindre och mindre.

Med magen full av julmat och inte minst efterrätter gick jobbet lite segt på eftermiddagen så när klockan slog tre var det skönt att åka hem och vila lite, vilket för mig idag tydligen betydde att sova i två timmar. TVÅ TIMMAR!! Inte bra! Kommer jag nu kunna somna ikväll?
En del av det jag drömde handlade om att.... jag tror faktiskt att jag skulle köra på någon. Fritte kallas han. I drömmen var han lite av en maffiaboss, och han bestämde jag mig självmant för att röja ur vägen med min bil. Dock grusades mina planer av en Erika som dök upp i en annan bil och kom i vägen för mig så jag inte kunde köra på honom. Medvetet av henne eller inte fick jag aldrig veta, men hon fick då med barnförbjuden vokabulär veta vad jag tyckte om hennes tilltag, för att inte tala om hennes existens.
Detta fick henne att ilskna till en smula, varpå hon drog en pistol mot mig, och jag sprang in i en folkmassa för att gömma mig. Men hon följde efter mig, sådär lite lagom avvaktande på avstånd. Rätt vad det var skulle hon vara tillräckligt nära för att knäppa mig utan risk för andra, och jag skulle inte ana när. Det gällde att vara på sin vakt!! Detta gjorde mig givetvis ännu mer förbannad på henne.

Då fick jag syn på Fritte igen. Jag tänkte att hans massiva kroppshydda var bra att gömma sig bakom, och skulle Erika skjuta kunde hon ju träffa honom istället vilket skulle gagna mina intressen. Fast Erika var smartare än så, och hur jag än gick på olika sidor om Fritte och pratade med honom för att fejka vänskap så höll hon sig så att hon nästan ständigt hade mig på kornet.
Vad fan gör man? Klart man frågar maffiabossen Fritte om hjälp! Han visste ju inte att jag försökt döda honom, så utan att skämmas frågade jag rakt ut hur mycket han skulle ha för att röja undan Erika. Han såg att hon sprang runt en bit bort med en pistol riktad åt vårt håll och förstod att det var en jobbig situation för mig, men han förklarade att man faktiskt inte kan döda någon sådär rakt upp och ner. Bara om det var någon som redan dödat nån annan, men det hade hon ju inte gjort. Värdelöst argument enligt mig. Men för en tusenlapp erbjöd han sig att skrämma henne, och visade på sin mobiltelefon en bild av en kartong med ett djurhuvud i. Klassisk skrämselteknik a la Gudfadern!! Jag nappade och tyckte det var en solklar snilleblixt att skicka Erikas systers huvud till henne! Bara hon skulle fatta signalen så.... Fritte sa att vi nog skulle hålla oss till djur...

Jag följde med honom in i en butik och gick igenom dådet lite, för att bekräfta vissa grejer, dels att de skulle se till så Erika inte jobbade åt någon annan maffiaboss, då skulle allt bli så jobbigt så det bara var att skita i det. Jag viskade om detta inne i affären, men Fritte ville att vi skulle prata högt om det, det var enligt honom coolt om alla andra hörde. Själv kände jag att vittnen kunde användas som bevis mot mig....
Plötsligt kändes golvet konstigt och folk började ramla omkring, det var som om hela stället började gunga fram och tillbaka. Jag insåg att apokalypsen vi läst så mycket om i tidningarna nu hade kommit! Jag ville inte vara inomhus och få någon byggnad rasad över mig, det här ville jag fan ut och se!!
Det var en liten stad i södra Sverige vi befann oss i, och butiken vi var i låg alldeles vid dess utkant, så jag sprang förbi alla panikslagna människor ut över ett stort fält mot skogen medan marken gungade och världen slocknade bakom min rygg.

Men lika plötsligt som allt hade börjat så slutade det, det var bara ett "varningsskott". Jag andades ut medan jag såg ett litet djur komma närmre. Såg först inte vad det var, bara hur svagt ljus reflekterades i ett par ögon i mörkret. Djuret gav sig till känna, det var en räv. Och den anföll!! Fräcka lilla krabat! Jag visste att den stundande apokalypsen gjorde djuren galna och att de nu skulle slå tillbaka mot oss människor, och tydligen tänkte den här lilla krabaten börja med mig! Jag skrek som en påtänd bofink åt räven, vilket skrämde iväg den, det hjälpte. Skyndade mig sen tillbaka mot samhället, blev tvungen att gallskrika åt ett par rådjur också då de tänkte anfalla mig, en hona och dess kid, och så en till räv som jag faktiskt inte höll på att bli av med. Vid det laget var jag i samhället igen och där kunde jag ju inte skrika lika mycket, vad skulle folk tro liksom?

Jag rusade in i kyrkan, träffade människor jag kände igen. Jag pratade med dom om vad mycket räv det fanns här nere, hemma är det sällan man ser några. De hade aldrig tänkt på att det fanns ovanligt mycket räv där, verkade inte minnas att de sett några. Det gjorde mig frustrerad.... Skulle jag behöva döda dom?

Fast där vaknade jag. Efter att ha tupplurat i två timmar....

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Part of an album

Drömmar52 photos

Camera info

Comment the photo

Eunuck Tue 10 Jan 2012 02:11

"Plötsligt kändes golvet konstigt och folk började ramla omkring, det var som om hela stället började gunga fram och tillbaka. Jag insåg att apokalypsen vi läst så mycket om i tidningarna nu hade kommit! Jag ville inte vara inomhus och få någon byggnad rasad över mig, det här ville jag fan ut och se!!"
Hahahah din sjuke faän!

Stycket om rävarna uppskattades mycket. Mer drömmar!

May 2019

June 2019

Uploader

Taggad med

Geo tag

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Comment the photo

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar