Sen var det slut på skoj och trams och annat flams-joller, vi fick påminna oss om att vi faktiskt inte var på jobbet längre, det var dags att koncentrera sig. A-finalen skulle gå av stapeln och hela Nöjeshallen darrade av förväntan.
Pole Position innehölls av Fjanton, Helén 2 hade på något obegripligt sätt lyckats klämma sig in på andra startplats, antagligen med hjälp av vad vi kallar kvinnlig list, så hon petade ner mig till tredje startplats. På fjärde startplats fanns Dala, och på femte startplats Fredde, han som har så många ungar.
Fyra styckna från LK2, och så jag som ensam fick försvara LK1´s ordningsnummer. Det kunde bara sluta på fem sätt!

Då Helén 2 utgjorde sig till praktexempel för att spä på folks elaka fördomar om kvinnor bakom ratten var hon ingen match att ta sig förbi. Dessvärre visade sig Go-kart nummer 9 inte vara samma 10-poängare som den jag hade under kvalet, så Fjanton lyckades hålla undan och på ett minst sagt osportsligt sätt tog sig Dala förbi mig. "Men jag var ju snabbare än dig" motiverade han detta tilltag med, ett citat som troligen kommer få stå motorsporten till skam under kommande årtionden. Själv har jag då aldrig hört en dummare ursäkt till att klämma sig förbi någon så burdust, mitt i en kurva och allt.

Så jag slutade på en tredjeplats och med tanke på att man brukar säga att second place is first loser så kändes det helt OK att överlåta andraplatsen till Dala. Likaså förstaplatsen till Fjanton då han är en sån som ser det som väldigt viktigt att vinna, och vem har i ärlighetens namn hjärta att frånta honom den glädjen, det charmanta lilla gossebarnet?

Efter den rafflande finalen, där alla inblandade rätteligen efter reglerna borde ha både svartflaggats från banan och portats från hela Nöjeshallen, hölls en bankett på den intilliggande restaurangen där vi avnjöt mat och dryck och varandras sällskap tills personalen stängde kassorna och jagade ut oss med högtrycksslang. En mycket trevlig kväll!

Pallplats iallafall.