Sara lagar frukost morgonen efter.
Som sagt så var festkvällen jätterolig och med trevligt folk. Den enda jag störde mig på var en stor och fet fan som presenterade sig som Stora Bocken Bruse, och som käbblade om att jag bodde för nära Göteborg som han sa var Sveriges geografiska rövhål. Först tyckte jag att han var rolig eftersom han utgav sig för att vara helt jävla dum i huvudet, så jag sa att om Sverige vore en kvinna som Moder Svea ju borde vara, så visste jag ett ställe i närheten av rövhålet som är riktigt trevligt att få besöka. Av hans syrebrist-vid-födseln-aktiga utseende borde jag dock ha insett hur bristfälliga hans kunskaper om den kvinnliga anatomin var, han fortsatte bara att gå på om att Göteborg var Sveriges rövhål och att jag nog skulle mogna en dag och flytta tillbaka till Sundsvall igen.

Vid detta lag hade jag fattat att allt han var ute efter var att trycka ner mig beroende på var jag bodde, så jag sa till honom som det var, att hur man än vänder och vrider på det hela så var det fortfarande han som var Sveriges rövhål. Då blev han så klart sur, och hade det inte startat en Twistermatch som jag ville bevittna så hade jag nog stått kvar i det där köket än idag och fått höra hans åsikter om Göteborg.
När jag vid matbordet denna morgon ondgjorde mig över denna högst osympatiska figur som började plötsligt Sara harkla sig, knycka med huvudet och vifta med ögonen. Då var ju det här blockmongot tydligen en figur som hade varit ett av fredagskvällens samtalsämnen, då han efter tre års fram-och-tillbaka-gullegullande hade sagt till Saras kusin Emma att han inte hade några känslor för henne. Jag visste inte om jag skulle be om ursäkt eller om jag skulle börja gråta över hur dålig självkänsla en människa kan ha. Jag kan än idag inte greppa hur någon kan ha slösat bort tre år av sitt dyrbara liv på en sån där jävla propp. Hon borde skatta sig lycklig som blivit av med honom!! Jag skaffar då hellre hund än att träffa honom igen.

Jag blir fortfarande arg när jag tänker på honom!