Det kändes som att jag hade sovit hur länge som helst när jag vaknade, kände mig utvilad och solen sken. Tänkte att mycket av dagen nog redan hade gått, men med tanke på att jag somnade någonstans runt 6:40 så fick det vara så, det behövdes. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Den var 9. På morgonen!! Jag tänkte då att jag ju måste försöka sova mer, så jag blundade, vred och vände på mig, men kände att jag verkligen inte skulle kunna somna om, jag var pigg.
Gick ut och flyttade på bilen, för den hade jag parkerat liiite tveksamt när vi kom dit, promenerade runt lite och pratade i telefon med en SP-vän som jag berättade om mötet med Reko för. Kom in till Joanna och lade mig igen, men kände att jag fortfarande inte var i närheten av att somna.
Låg och fipplade med mobilen, umgicks lite med Juni (bilden) och stirrade upp i taket. Men kl 12 när hungern dessutom började ta besittning av min kropp så väckte jag henne och sa att jag skulle ge mig av, tackade så mycket för att jag fick sova där (vad hade jag gjort utan henne när parkeringsgaraget var låst, gått till centralen och skedat med Reko?) och drog iväg.

Käkade lite på stan, gick runt och shoppade lite. Det var en fin dag.
När jag sen körde hemåt slog tröttheten till igen, men jag lyckades hålla mig vaken till kl 22. Ville ju inte somna för tidigt och vakna mitt i natten tvärpigg. Nu sov jag i tolv timmar, och hade väl rytmen någorlunda fixad inför arbetsveckan ändå.

Det var en helt galen kväll, den där fredagen. Och visst att jag varit med om mycket tok i mina dagar, mött konstiga människor och hamnat i bisarra situationer för att vara någon som inte dricker, men under den här kvällen kände jag "händer sånt här verkligen fortfarande i mitt liv? har jag inte vuxit ifrån det här?". Tydligen inte...

Annons

The photo has no tags

May 2019