February
Saturday 2 January 2010 photo 1/1
|
2/1 2002 23.29
Till minne av dig min kära, jag saknar dig fruktansvärt mycket.
Jag minns det som om det vore igår, våra blickar dom möttes och jag såg hur du försökte le mot mig. Jag var så liten, jag ville göra allt, spendera min tid just då det var så viktigt, du va hela mitt liv. Men jag förstod inte hur sjuk du egentligen var, jag kunde inte förstå, jag ville inte och jag skulle bara inte inse. Din kärlek tog mig till andra höjder, hos dig kände jag mig alltid värdefull. Det var liksom vi mot världen och jag vägrade se sjukdomen om ett problem. Mina nästa steg, jag blev något äldre, jag blev något klokare. Jag blev en ljusblond tjej med djupet i sin blick och jag minns de stunderna när allt var så bra. Våran kärlek den brann och var starkare än någonsin,dessa dagar jag minns precis allting. Jag minns hur vi var, jag minns hur vi brydde oss, jag minns allt det bra. För mig var du vackrast i världen och det kunde ingenting ändra på. Men problemen dom kom och jag minns det som igår,det var just då jag förstod även fast jag inte ville, så förstod jag att min tid med dig var över. En sjukdom som jag trodde skulle gå att bota, som de lovade oss att de skulle. Men den tog över och slog ut som en löpled i din kropp. Det stack till i mitt hjärta, det brände i både armar och ben. Jag förlorade all livslust, nu fanns det inget mer att kämpa för, nu fanns det bara problem.
16år, och jag förstår nu livets svåra stunder bättre.
Idag är det 8 hårda jävla år av saknad, jag vet precis vad jag kunde gjort annorlunda. Jag kunde gjort så mycket för dig som jag inte gjorde. Men att tänka så gör det bara värre för mig själv och jag vet att du inte vill se mig deprimerad alls.
Det viktigaste för mig är att du har det bra och det viktigaste är att du inte glömmer oss. Din familj, den familjen du skapade, som du byggde upp, som du uppfostrade.
Min älskade morfar som aldrig gjort något ont mot någon, min älskade morfar som alltid varit så jävla underbar, vad gjorde han för att förtjäna det?
Min kärlek för dig är fruktansvärt stark och du är mannen i mitt liv, jag önskar att alla människor kunde vara som du. Ja, kärleken är stark, men kärleken är trots allt svår. Efter morfars bortgång blev det allt svårare att lita på livet och jag kommer aldrig förlåta att de tog världens finaste människa bort från mig,bort från oss.
Och nu tillbaka till ruta ett, 8 jävla år och nu förstår jag. det bränner i min själ och jag känner i mitt hjärta, det är nu det slår mig för första gången..
KÄRLEK ÄR FAN SMÄRTA.
Idag är det 8 hårda jävla år av saknad, jag vet precis vad jag kunde gjort annorlunda. Jag kunde gjort så mycket för dig som jag inte gjorde. Men att tänka så gör det bara värre för mig själv och jag vet att du inte vill se mig deprimerad alls.
Det viktigaste för mig är att du har det bra och det viktigaste är att du inte glömmer oss. Din familj, den familjen du skapade, som du byggde upp, som du uppfostrade.
Min älskade morfar som aldrig gjort något ont mot någon, min älskade morfar som alltid varit så jävla underbar, vad gjorde han för att förtjäna det?
Och nu tillbaka till ruta ett, 8 jävla år och nu förstår jag. det bränner i min själ och jag känner i mitt hjärta, det är nu det slår mig för första gången..
Comment the photo
leva för honom.
<3
Jag tänker på er<3 Och känner samma sak för farmor, dem kämpade på båda två och har det bättre nu.
<3
jag vet hur du känner <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/e10/431959406/
Visa toppen
Show footer