Känner du ens igen mig?
det har inte gått så lång tid alls, knappt ett år men det känns som ett helt annat jag.

vad lite jag visste då, vad lite jag vet nu,
Vad vilse jag var då och hur jävla vilse jag är nu.

Jag minns allt det som någonsin gjort så ont, men det känns inte längre lika svårt, allt är täckt av glömskans tjocka täcke, och jag har dommnat lite mer.

lämnar inte längre bort lika stora bitar av mig, inte lika fort.

vad vacker jag var och vad fel jag hade då, du kan säga vad du vill men jag tycker alltid jag är ful i nuet, inte förens jag tittar tilbaka kan jag se förbi sånt.

Jag orkar inte känna nu så jag stänger in allt, jag har aldeles för mycket jag måste göra på aldeles för lite tid för att hinna med alla känslor

jag tänker för mycket och jag är svår jag vet, men jag försöker trots alla smällar jag fått, vill jag fortfarande tro att allt blir bra tillslut

ingen vet allt men alla vet endel

Jag behöver det, jag behöver tro på att allt blir bra och jag behöver er allihopa, jag älskar er även om jag kanske inte säger det.

Det kommer bli bra, men det tar lite tid.

Jag hoppas att du mår bättre nu och att det gick asbra med det där seminariet!