May
Show more 
Thursday 26 August 2010 photo 30/37
|
De va en fin sommar kväll, solen lyste som en eld på himmelen. I denna vackra kväll stod en indian-man på en klippa och han tittade ut mot en annan klippa på andra sidan av floden. Hans namn bestod av Bruna-Björnen. Den han såg på andra sidan av floden var en vacker indian-flicka, Den-Vita-Duvan, och hon tittade mot honom, deras blickar möttes, oh de visste då vad älska var för något. Men där stod dom två, med en flod mellan. Men deras kärlek kunna aldrig bli. För Den-Vita-Duvan kunna inte flyga oh Bruna-Björden kunna inte hoppa. Men de fann varandra varje kväll när solen börjar gå ner. De visade varandras kärlek genom att använda sig av teckenspråket och deras blickar. De behövde aldrig använda ord, de förstod varandra endå. Men en sådann vacker kväll när just solen börjat gått ner, och de stod och titta på varandra hoppade Bruna-Björnen ner i floden. Den-Vita-Duvan gjorde detsamma. Och deras händer hittade varandra i mitten av floden, och deras läppar rörde varandra. Men sen drog floden dom med sig ner till den svarta botten. Men de fick för all evighet vara med varandra och de älskar varandra än idag. Och om man lyssnar vid en flod kan man höra Bruna-Björnens gljädje rop och Den-Vita-Duvans skratt. Om man verkligen sätter sig och lyssna....
Annons
Visa toppen
Show footer