Blir ledsen när jag tänker på hur olyckligt kär jag var. Och börjar sörja när jag kommer ihåg vad du sa. Du kanske har rätt, vänskap räcker till. Som när vi myser, kollar på film och lite till. Jag accepterar allt du säger, och allt du sagt. Förstår om du ser oss olika som dag och natt. Men snälla förstå min saga, får jag leva med dig livet ut, blind, skulle jag aldrig klaga. Min hemlighet är ingen hemlighet nå mer, ser igenom hela min sanning, problemen blir fler. Jag tänker; Kärleken bakom mig, det var en skit tid, för mycket energi åt nåt som gjorde mig paranoid. Frågar mig själv; Hur ska jag göra för att få honom kär? Svaret är simpelt, det är omöjligt, jag svär. Så jag, lyfter på hakan, siktar mot bättre tider skiter i det här, förstår inte varför jag lider.. Jag var så kär i dig, skulle göra allt för dig. Skulle kunna dö för dig, men du är inte värd mig. Du fick mig att bli sårad, men helt seriöst du är inte värd mina tårar

Annons

The photo has no tags

August 2011