May
Sunday 23 May 2010 photo 1/2
|
Sunday 23 May 2010 photo 1/2
|
|
Ni tror att jag inte ens försöker. Men ni har ingen aning. Ni vet inte hur svårt det är för mig att stanna kvar på någon meningslös lektion, när jag inte vet om hon lever när jag kommer hem. Förstår ni att en hemkunskapslektion blir väldigt ynkligt obetydelsefull i jämförelse?
Ni skulle bara veta hur innerligt jag önskar att jag vore mer som ni. Som orkar. Men ni är så blinda, ni tror att jag inte bryr mig, att jag inte alls försöker ordna mitt liv. Tror ni verkligen att jag går från skolan för att jag vill? Tro mig, jag försöker. Jag försöker så förbannat mycket.
Det är inte meningen att gå iväg från lektionerna, det är inte meningen att missköta skolan och det är inte meningen att såra folk. Jag vill visa er att jag kan, jag vill att ni ska se mig. Jag vill att ni ska se att jag inte är så hopplös som ni tror, jag vill att ni ska se att jag har en glöd inom mig. Jag har en kämparglöd, och det är den som får mig att inte ge upp. Även om ni tycker att det ser ut som om jag inte kämpar alls. Även om ni tror att jag förstör mitt liv själv. Är det verkligen det ni tror?
När ni ser mig komma in i klassrummet med översminkade tårar på måndagen efter ännu en helvetes natt, ser ni då inte att det är något som är fel?
Ni säger att jag är ansvarslös. Ni tycker att jag bryr mig för lite om min framtid, ni tycker att jag ska skärpa mig. Ni tycker att jag gör fel, och ni bara suckar åt mig när jag försvinner från skolan. Vad tror ni jag gör när jag går? Tror ni att jag gör något roligt? Fattar ni inte att jag inte vill något hellre än vara med på era jävla lektioner, fattar ni inte att jag inte VILL gå hem och kolla om hon lever. Jag vill vara vanlig, jag vill ha vanliga problem och jag vill inte skämmas. Mitt ansvarstagande räcker inte till för skolan, det har tagit slut. Det räcker inte till skolan, alla krafter går åt till att försöka hålla uppe fasaden och vara till lags hemma.
Jag är en skådespelare. Varje dag har jag en föreställning, varje dag står jag på scen. Varje dag läser jag samma repliker, vareviga dag samma teatersmink. Men jag är ensam på scen. Jag är ensam i mina tillgjorda leenden, jag är ensam i pauserna med rinnande tårar på skoltoaletten. Varje dag är en show, varje steg är på scen. Varje ord jag säger, är en replik. Och ni, ni spelar med.
Jag är en förbannat bra skådespelare.
Men jag ska visa er. Jag ska visa er att jag kan. Jag har mål, jag har drömmar. Även om dem är väldigt bleka och nästan känns omöjliga när allt det här pågår, så vet jag ändå att det kommer gå. Jag kommer klara mig, och jag sviker inte mig själv. Även om allt tycks rasa omkring mig, även om alla skuldkänslor äter upp mig inifrån, så sviker jag mig aldrig. För det har jag lovat, och ni ska få se.
Det enda jag vill är att leva mitt liv utan skådespel.
Visa toppen
Show footer