July
Friday 8 April 2016 photo 2/2
|
Har ni någonsin under den tiden ni följt mig fattat hur mycket jag avskyr människor?
Vänner, det är någonting som inte existerar. Jag känner mig så utnyttjad och äcklig nu när allt kommer till kritan. Det är helt otroligt att jag under 19 förbannade år alltid blivit lämnad kvar och lämnad utanför. Mobbning i mellanstadiet, mobbning i högstadiet och nu i gymnasiet..
Jag är så förbannat jävla ensam och det ska jag säga er. Totalt 15 personer har jag frågat under dagen om de vill träffa mig en liten stund. All utom 1 svarade inte. Den som svarade sade att denne skulle vara här senast 21. Nu är klockan 23 och jag har sänkt en halv flaska vin till min deppigaste lista på Spotify.
Hur kan jag alltid, alltid bli bortprioriterad? Alltid. Jag kommer alltid i andra hand, eller tredje. Det har alltid varit så.
Magen bara knyter sig. Tårarna bara rinner. Jag som är jordens mest jordnära, ärliga och sociala människa, hur kan jag bli så nedtryckt och bortprioriterad av alla? Hur kommer det sig? Varför kan jag aldrig bara få passa in och känna mig värdefull?
Jag har bara känt mig riktigt värdefull och bra en gång i mitt liv, i 4 månader, men även det tog ju slut.
Nu väntar jag bara på smset "jag blev kvar lite längre än väntat hos henne, det blir nog lite för sent att ses".
Pling, när man talar om trollen...
Vänner, det är någonting som inte existerar. Jag känner mig så utnyttjad och äcklig nu när allt kommer till kritan. Det är helt otroligt att jag under 19 förbannade år alltid blivit lämnad kvar och lämnad utanför. Mobbning i mellanstadiet, mobbning i högstadiet och nu i gymnasiet..
Jag är så förbannat jävla ensam och det ska jag säga er. Totalt 15 personer har jag frågat under dagen om de vill träffa mig en liten stund. All utom 1 svarade inte. Den som svarade sade att denne skulle vara här senast 21. Nu är klockan 23 och jag har sänkt en halv flaska vin till min deppigaste lista på Spotify.
Hur kan jag alltid, alltid bli bortprioriterad? Alltid. Jag kommer alltid i andra hand, eller tredje. Det har alltid varit så.
Magen bara knyter sig. Tårarna bara rinner. Jag som är jordens mest jordnära, ärliga och sociala människa, hur kan jag bli så nedtryckt och bortprioriterad av alla? Hur kommer det sig? Varför kan jag aldrig bara få passa in och känna mig värdefull?
Jag har bara känt mig riktigt värdefull och bra en gång i mitt liv, i 4 månader, men även det tog ju slut.
Nu väntar jag bara på smset "jag blev kvar lite längre än väntat hos henne, det blir nog lite för sent att ses".
Pling, när man talar om trollen...
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521233038/
Visa toppen
Show footer