Monday 15 August 2016 photo 1/1
|
Igår när vi var ut och tog ett par glas kom vi att prata om den dagen vi möttes för första gången.
Det var en svinkall november kväll i gamla stan. Redan efter en timme visste jag att han och jag hade mer gemensamt än jag haft med någon annan tidigare. Vi drog från bar till bar och timmarna gick och gick.
När vi pratade om det igårkväll sa han att det var den bästa kvällen i hans liv, och han visste att det även var min bästa kväll. För det var den kväll som vi sågs för första gången.
Det känns som att vi två är menade för varandra, jag kan faktiskt inte beskriva det på ett vettigt sätt. Våren var tuff, vi bestämde att vi två inte kunde bli något eller bilda något tillsammans i och med att vi var på så olika ställen i livet och för att våra liv förändrades så mycket där och då. Trots det har vi ändå hållit kontakten och setts till och från, men dagen jag berättade att jag inte orkade mer utan ville gå vidare med livet var dagen som förändrade allt. "Ebba. Jag har försökt, men jag kan inte vara utan dig. Jag måste få ha dig i mitt liv.".
Nu står vi här och aldrig tidigare har något känts så lätt. Trots att vi arbetar helt olika dagar och tider med helt olika saker, bor 7 mil från varandra, har helt olika och tidskrävande intressen och hobbys och trots att det skiljer 7 år mellan oss så har vi ändå så mycket tid för varandra. Allt känns så enkelt och allt känns så rätt. Och allt började med den där kalla november kvällen förra året..
Det var en svinkall november kväll i gamla stan. Redan efter en timme visste jag att han och jag hade mer gemensamt än jag haft med någon annan tidigare. Vi drog från bar till bar och timmarna gick och gick.
När vi pratade om det igårkväll sa han att det var den bästa kvällen i hans liv, och han visste att det även var min bästa kväll. För det var den kväll som vi sågs för första gången.
Det känns som att vi två är menade för varandra, jag kan faktiskt inte beskriva det på ett vettigt sätt. Våren var tuff, vi bestämde att vi två inte kunde bli något eller bilda något tillsammans i och med att vi var på så olika ställen i livet och för att våra liv förändrades så mycket där och då. Trots det har vi ändå hållit kontakten och setts till och från, men dagen jag berättade att jag inte orkade mer utan ville gå vidare med livet var dagen som förändrade allt. "Ebba. Jag har försökt, men jag kan inte vara utan dig. Jag måste få ha dig i mitt liv.".
Nu står vi här och aldrig tidigare har något känts så lätt. Trots att vi arbetar helt olika dagar och tider med helt olika saker, bor 7 mil från varandra, har helt olika och tidskrävande intressen och hobbys och trots att det skiljer 7 år mellan oss så har vi ändå så mycket tid för varandra. Allt känns så enkelt och allt känns så rätt. Och allt började med den där kalla november kvällen förra året..
Directlink:
http://dayviews.com/esperanca/521505476/