June
Monday 23 November 2009 photo 6/6
|
Bara för att jag ler så behöver jag inte va glad..
Jag mår inte riktigt bra, jag behöver skriva av mig. Är du en äkta och riktigt vän mot mig så läser du de här och förstår hur jag har de. Jag har inte haft de lätt, och de är inte så säkert att jag har de så lätt nu heller.
Vem är du igentligen? vad är jag för dig?
Jag minns inte hur de va när jag va liten, men du och mamma flyttade ifrån varandra när jag var typ 2 år. Med åren som gick så förstod jag mer och mer. Du fanns inte för mig, du var helt borta. Du skaffade en ny tjej och nya barn, de var så som att du inte ville ha mig. Jag låg och grät så ofta så ofta. Jag förklara hur mycket jag älska dig, men du fatta i alla fall inte. De spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag än är så duger jag inte. Jag är bara jag och ingen annan. Vi har aldrig lärt känna varandra, så som far och dotter ska lära känna varandra. Du har liksom aldrig funnits för mig, eller jo när mammas gamla kille slängde ut oss på gatan så vi inte hade någonstans att bo..då du var snäll så jag och min bror fick bo hos dig. Jag minns hur mycket jag hatade de, grät varje natt...efter mamma. Jag var rädd och otrygg, fattade inte vem du var. Du var bara en kille, en mycket större än mig. Tur att du hade din tjej, hon fattade i alla fall något. Vad jag än gjorde så blev allt fel. När tiden gick ännu mera och jag fyllde 10 år så brydde du dig i alla fall inte. När jag fyllde 13 år så kom du tillbaka och började ta kontakt med mig och sedan försvann den lika fort igen. Jag och mamma gick till soc för att få hjälp, och vi fick gå på möten och så. Sedan så blev de beslut om att ha möte, du och jag och en från soc. Jag minns hur jag satt och grät där, du satt bara och tittade på mig. Jag var så LEDSEN. Du lovade och du lovade att du skulle förbättra dig. De gjorde du inte, du är fortfarande samma människa idag. Vart är du pappa? jag vill ha dig hos mig, som alla andra barn. Att inte ens kunna ringa sin dotter 1 gång i veckan, eller att komma och hälsa på. Fråga hur jag mår, hur de går i skolan och vad jag gör om dagarna. Du har aldrig frågat mig de, du ringer mig 2 gånger om året, du säger God Jul och du säger Grattis när jag fyller år. De känns inte bra, jag vill att du ska hälsa på mig och ringa mig ofta.
Jag har haft en dröm sen jag va liten, min dröm är att få visa dig mitt rum. Alla fina saker som jag har, kortet på dig och mamma. Allt jag har här vill jag visa dig. Vill visa dig hur fint jag/vi bor, bara att få visa dig lite snabbt. Men du fattar inte de. Även om du inte tycker om mamma så ska inte jag behöva lida för de. Du kan inte ens gå in i våra lägenhet eftersom att mamma bor här. De är så hemst. Tänk om jag kunde få ha en pappa som alla andra, en pappa som bryr sig om sin dotter. Vart är all kärlek? som far och dotter ska ha mellan sig? De finns ingen sådan. De har aldrig funnits någon kärlek mellan oss. Du bryr dig bara om min storebror och dina nya barn. De ska inte bara behöva vara jag som ska höra av mig, jag ringer dig och frågar hur du mår och allt, du säger att du inte har tid att prata. De tar mig så hårt i hjärtat, jag blir verkligen ledsen av de. Nästan varje dag så har jag tårar i ögonen, jag saknar dig något otroligt mycket. Vad ska jag göra så att du fattar? jag kan inget göra. Jag frågar dig om hjälper, jag behöver hjälp. Jag är 17 år och är påväg in i vuxenlivet, de är nu jag behöver dig pappa. Du behöver ge mig råd och stöd, ibland är de som tuffast och då finns du inte där för mig. I alla mina år så har jag levt med mamma och min lillebror. Vi har kommit för nära varandra, tänk om du hade funnits för mig lika så som mamma har gjort. Mamma har funnits för mig hela tiden och hon finns fortfarande för mig. Hon frågar mig varje dag hur jag mår och hur allt är. Hon ger mig massa kärlek och ger mig massa grejer som jag vill ha. Jag får allt som jag vill ha.
Hon vill mitt bästa och allt. Medans du, du gör inte ett skit för mig. Eller jo, du betalar grejer åt mig som jag vill ha. Om de är på så sätt som du visar din kärlek till mig så är de riktigt hemskt. Jag minns också när jag va liten, då du var så hemskt elak mot mig, jag minns hur elak du kunde vara även din tjej.. Jag saknar mina småsyskon som bor hos dig, jag har knappt någon kontakt me dom. Ibland så skriver de till mig på msn och jag blir så glad. De skriver hur mycket dom saknar mig och hur mycket dom älskar mig. Tänk om du också kunde göra de. Jag behöver kärlek från dig, du är min pappa och jag älskar dig även om du är en skit mot mig. Jag behöver kärlek från min familj,vänner och pojkvän. De är liksom den kärleken som jag behöver. Kärleken som alla behöver för att må bra.
Jag mår inte bra av de här, jag vet inte hur länge jag ska behöva vänta på dig.
Kommer du någon gång att komma och hälsa på mig? Eller måste jag flytta hemmifrån innan du kommer? Jag hoppas med allt, jag gör vad som helst för att du ska komma och se mitt rum. De kanske låter helt stört, men jag vill så gärna visa dig hur fint jag har de. Vill visa dig hur fin jag är, hur jag är som människa och hur jag ser ut. Hoppas att dagen kommer, då min mobil ringer och de står Samtal från pappa. Jag ska le me de största leendet som jag någonsin kommer att få fram. Vilken dröm de skulle vara att få dig hit hem. Jag saknar dig så otroligt mycket.
Jag mår inte riktigt bra, jag behöver skriva av mig. Är du en äkta och riktigt vän mot mig så läser du de här och förstår hur jag har de. Jag har inte haft de lätt, och de är inte så säkert att jag har de så lätt nu heller.
Vem är du igentligen? vad är jag för dig?
Jag minns inte hur de va när jag va liten, men du och mamma flyttade ifrån varandra när jag var typ 2 år. Med åren som gick så förstod jag mer och mer. Du fanns inte för mig, du var helt borta. Du skaffade en ny tjej och nya barn, de var så som att du inte ville ha mig. Jag låg och grät så ofta så ofta. Jag förklara hur mycket jag älska dig, men du fatta i alla fall inte. De spelar ingen roll vad jag gör eller hur jag än är så duger jag inte. Jag är bara jag och ingen annan. Vi har aldrig lärt känna varandra, så som far och dotter ska lära känna varandra. Du har liksom aldrig funnits för mig, eller jo när mammas gamla kille slängde ut oss på gatan så vi inte hade någonstans att bo..då du var snäll så jag och min bror fick bo hos dig. Jag minns hur mycket jag hatade de, grät varje natt...efter mamma. Jag var rädd och otrygg, fattade inte vem du var. Du var bara en kille, en mycket större än mig. Tur att du hade din tjej, hon fattade i alla fall något. Vad jag än gjorde så blev allt fel. När tiden gick ännu mera och jag fyllde 10 år så brydde du dig i alla fall inte. När jag fyllde 13 år så kom du tillbaka och började ta kontakt med mig och sedan försvann den lika fort igen. Jag och mamma gick till soc för att få hjälp, och vi fick gå på möten och så. Sedan så blev de beslut om att ha möte, du och jag och en från soc. Jag minns hur jag satt och grät där, du satt bara och tittade på mig. Jag var så LEDSEN. Du lovade och du lovade att du skulle förbättra dig. De gjorde du inte, du är fortfarande samma människa idag. Vart är du pappa? jag vill ha dig hos mig, som alla andra barn. Att inte ens kunna ringa sin dotter 1 gång i veckan, eller att komma och hälsa på. Fråga hur jag mår, hur de går i skolan och vad jag gör om dagarna. Du har aldrig frågat mig de, du ringer mig 2 gånger om året, du säger God Jul och du säger Grattis när jag fyller år. De känns inte bra, jag vill att du ska hälsa på mig och ringa mig ofta.
Jag har haft en dröm sen jag va liten, min dröm är att få visa dig mitt rum. Alla fina saker som jag har, kortet på dig och mamma. Allt jag har här vill jag visa dig. Vill visa dig hur fint jag/vi bor, bara att få visa dig lite snabbt. Men du fattar inte de. Även om du inte tycker om mamma så ska inte jag behöva lida för de. Du kan inte ens gå in i våra lägenhet eftersom att mamma bor här. De är så hemst. Tänk om jag kunde få ha en pappa som alla andra, en pappa som bryr sig om sin dotter. Vart är all kärlek? som far och dotter ska ha mellan sig? De finns ingen sådan. De har aldrig funnits någon kärlek mellan oss. Du bryr dig bara om min storebror och dina nya barn. De ska inte bara behöva vara jag som ska höra av mig, jag ringer dig och frågar hur du mår och allt, du säger att du inte har tid att prata. De tar mig så hårt i hjärtat, jag blir verkligen ledsen av de. Nästan varje dag så har jag tårar i ögonen, jag saknar dig något otroligt mycket. Vad ska jag göra så att du fattar? jag kan inget göra. Jag frågar dig om hjälper, jag behöver hjälp. Jag är 17 år och är påväg in i vuxenlivet, de är nu jag behöver dig pappa. Du behöver ge mig råd och stöd, ibland är de som tuffast och då finns du inte där för mig. I alla mina år så har jag levt med mamma och min lillebror. Vi har kommit för nära varandra, tänk om du hade funnits för mig lika så som mamma har gjort. Mamma har funnits för mig hela tiden och hon finns fortfarande för mig. Hon frågar mig varje dag hur jag mår och hur allt är. Hon ger mig massa kärlek och ger mig massa grejer som jag vill ha. Jag får allt som jag vill ha.
Hon vill mitt bästa och allt. Medans du, du gör inte ett skit för mig. Eller jo, du betalar grejer åt mig som jag vill ha. Om de är på så sätt som du visar din kärlek till mig så är de riktigt hemskt. Jag minns också när jag va liten, då du var så hemskt elak mot mig, jag minns hur elak du kunde vara även din tjej.. Jag saknar mina småsyskon som bor hos dig, jag har knappt någon kontakt me dom. Ibland så skriver de till mig på msn och jag blir så glad. De skriver hur mycket dom saknar mig och hur mycket dom älskar mig. Tänk om du också kunde göra de. Jag behöver kärlek från dig, du är min pappa och jag älskar dig även om du är en skit mot mig. Jag behöver kärlek från min familj,vänner och pojkvän. De är liksom den kärleken som jag behöver. Kärleken som alla behöver för att må bra.
Jag mår inte bra av de här, jag vet inte hur länge jag ska behöva vänta på dig.
Kommer du någon gång att komma och hälsa på mig? Eller måste jag flytta hemmifrån innan du kommer? Jag hoppas med allt, jag gör vad som helst för att du ska komma och se mitt rum. De kanske låter helt stört, men jag vill så gärna visa dig hur fint jag har de. Vill visa dig hur fin jag är, hur jag är som människa och hur jag ser ut. Hoppas att dagen kommer, då min mobil ringer och de står Samtal från pappa. Jag ska le me de största leendet som jag någonsin kommer att få fram. Vilken dröm de skulle vara att få dig hit hem. Jag saknar dig så otroligt mycket.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/extremtmongo/426223592/
Visa toppen
Show footer