Saturday 1 August 2009 photo 1/1
|
Förlåt för världens längsta inlägg (som inte behöver läsas av någon) om min katt som följer, läggs upp enbart för min skull som en hyllning och farväl.
Alla kommentarer undanbedes för jag vet själv hur patetisk jag är. Kommentarer kommer med största sannorlikhet raderas, utan svar.
Jag tror seriöst jag drömt minst en dröm/vecka om min katt sen jag flyttade från Falkenberg.
Inte någon som känner mig har missat hur mycket jag älskar min bjässe till katt, jag pratar lika mycket om honom som en ny förälder pratar om sitt barn. Idag gjorde han det och jag kommer ihåg när han....
Förra natten drömde jag den mest verkliga drömmen om honom (antagligen pga min mammas och systers vistelse hos oss). Jag kunde seriöst känna hur han gick runt mig där jag sov och strök sig mot mig och spann.
Varenda gång jag försökt tänka på honom seriöst och försökt intala mig själv om att jag måste låta de som har honom äga honom har jag storbölat :P Och jag kan verkligen inte tänka mig att ge upp honom. Jag älskar honom, Han var mitt allt i Falkenberg. Det enda i Falkenberg förutom havet som jag gillade. Bästa katten som passade mitt liv och vår familj perfekt!
Men Tintin gav mig precis dödsstöten. Han är överlämnad till sina nya ägare för gott, De håller inte bara honom tills jag lyckats finna ett lämpligt hem för oss. Det hade de visst inte gått med på och hon kunde inte göra annat för ingen kunde ta honom. Han är mig evigt förlorad. Min vän, mitt barn, min stolthet är borta.
Jag älskar honom, sorgligt nog mer än jag älskat något/någon. Aldrig mer kommer han lägga sig tätt intill mig för att somna och aldrig mer kommer jag somna till hans snarkningar. Aldrig mer kommer jag klappa hans enorma mage och aldrig mer kommer han skrika efter att jag ska klappa honom. Aldrig mer kommer jag höra honom "jama" vrarrar och se honom springa mot mig när han ser mig komma hem.
Jag älskar dig och saknar dig varje dag och varje kväll. Min tjockis... min säl... fetto... xerxes... samwise.... min bobbobitcho
MIN BOBBO!
Krake (the original bobbo)
"Mannen" bakom uttrycket
Tur jag har Kerin.
Tur jag har vänner.
Tur jag har Stockholm.
Min smärta blev just värre.
Och folk jag litade hjälper inte.
Mycker förluster denna sommar men det
är det som livet är. Håller på att lära mig ignorera
allt det jobbiga och på så vis tillslut glömma bort problemen.
Jag är en pessimist: Världen samt livet suger och folk är onda
Men jag är en leende pessimist som jag brukar säga.
Oftast inte för att jag känner för det utan för att
det är det som krävs för att orka ta ett steg.
En fot framför den andra samtidigt
som man tänker: andas in
och blås ut......
Alla kommentarer undanbedes för jag vet själv hur patetisk jag är. Kommentarer kommer med största sannorlikhet raderas, utan svar.
Jag tror seriöst jag drömt minst en dröm/vecka om min katt sen jag flyttade från Falkenberg.
Inte någon som känner mig har missat hur mycket jag älskar min bjässe till katt, jag pratar lika mycket om honom som en ny förälder pratar om sitt barn. Idag gjorde han det och jag kommer ihåg när han....
Förra natten drömde jag den mest verkliga drömmen om honom (antagligen pga min mammas och systers vistelse hos oss). Jag kunde seriöst känna hur han gick runt mig där jag sov och strök sig mot mig och spann.
Varenda gång jag försökt tänka på honom seriöst och försökt intala mig själv om att jag måste låta de som har honom äga honom har jag storbölat :P Och jag kan verkligen inte tänka mig att ge upp honom. Jag älskar honom, Han var mitt allt i Falkenberg. Det enda i Falkenberg förutom havet som jag gillade. Bästa katten som passade mitt liv och vår familj perfekt!
Men Tintin gav mig precis dödsstöten. Han är överlämnad till sina nya ägare för gott, De håller inte bara honom tills jag lyckats finna ett lämpligt hem för oss. Det hade de visst inte gått med på och hon kunde inte göra annat för ingen kunde ta honom. Han är mig evigt förlorad. Min vän, mitt barn, min stolthet är borta.
Jag älskar honom, sorgligt nog mer än jag älskat något/någon. Aldrig mer kommer han lägga sig tätt intill mig för att somna och aldrig mer kommer jag somna till hans snarkningar. Aldrig mer kommer jag klappa hans enorma mage och aldrig mer kommer han skrika efter att jag ska klappa honom. Aldrig mer kommer jag höra honom "jama" vrarrar och se honom springa mot mig när han ser mig komma hem.
Jag älskar dig och saknar dig varje dag och varje kväll. Min tjockis... min säl... fetto... xerxes... samwise.... min bobbobitcho
MIN BOBBO!
Krake (the original bobbo)
"Mannen" bakom uttrycket
Tur jag har Kerin.
Tur jag har vänner.
Tur jag har Stockholm.
Min smärta blev just värre.
Och folk jag litade hjälper inte.
Mycker förluster denna sommar men det
är det som livet är. Håller på att lära mig ignorera
allt det jobbiga och på så vis tillslut glömma bort problemen.
Jag är en pessimist: Världen samt livet suger och folk är onda
Men jag är en leende pessimist som jag brukar säga.
Oftast inte för att jag känner för det utan för att
det är det som krävs för att orka ta ett steg.
En fot framför den andra samtidigt
som man tänker: andas in
och blås ut......


Visa toppen
Show footer