21:50

Jag vill slå sönder mitt utseende och bli vacker.

Jag hade dödat mig själv och återuppstått för att bli vacker.

Du e galen om du tycker så! Du e ju jätte fin!

Subjektivt.

Haha, ja.

Jag känner mig obekväm som jag är, jag vill vara tillräcklig. Jag känner mig inte tillräcklig, jag känner mig meningslös.

"Monday sure is black."

Du behöver inte vara obekväm alls. Du är tillräcklig.
Du är inte meningslös. Du är meningen i allt.

Meningen med livet är att vara lycklig. Jag är inte lycklig utan dig vid min sida, därför är hela mitt liv meningslöst. Jag vill inte vara grino, dör hellre. Orkar inte livet, vill inte störa någon, vill inte störa mig själv, med att må bra. Jag orkar inte, jag är bara för djävla jobbig för alla runt omkring mig.

Felix.
Raring.

När jag ser dina ord, så för mina tankar mig tillbaka till en tid då jag brukade avsky mig själv. Tillåt mig därför att uttrycka följande.

Du är värd minst lika mycket som mig.
När du kontaktar mig, så beter du dig som om du stör mig. Varför skulle det vara så? Skulle du anse att jag störde dig, om rollerna vore ombytta?
Sanningen är...Jag känner mig enbart störd, när du beter dig som om du stör mig. När du verkar ha bestämt dig för att din existens är störande, enbart genom att sända ett SMS till mig. Jag kan relatera till dessa känslorna, om så är fallet.

Jag skulle vanligtvis inte medge det, men det fanns en tid då jag kände att min existens främst var störande, och ju mindre som jag vände mig till andra personer, inkluderat mina vänner, desto mindre störande skulle jag vara...trodde jag åtminstone. Jag upptäckte dock eventuellt att jag, genom att stänga inne mina känslor ur synhåll för andra, enbart gjorde situationen värre för mig själv. Känslorna försvann nämligen inte, utan befann sig istället i väntan, på en chans till att släppas lösa. Att bära på dem, var mycket krävande. I tillägg till det, så skapades en distans mellan mig och mina nära och kära...och det misstaget, var det största besväret av dem alla.

Jag tror inte att det är möjligt att framgångsrikt stänga ute alla av de negativa delarna kring mänskliga relationer. Särskilt inte med ett positivt resultat.

Du är mänsklig, Felix, precis som alla oss andra.
Det enda som du, med sann trovärdighet, kan hoppas på, är att du skall finna, eller redan har funnit, personer som ser de positiva sakerna med dig, framför de negativa, och att det skall räcka för att de ska vilja gå igenom de positiva OCH negativa delarna, som en vänskapsrelation, eller dylikt, kan erbjuda.

Trots mina påståenden, så kan du, precis som mig, enbart avgöra ditt eget värde. Antingen genom din självbild, eller genom dina handlingar.

Jag ser dock ingen anledning kring varför du inte skulle kunna vara min medmänsklige och jämlike broder. Och säg inte något i stil med att jag skulle vara bättre än dig. Om jag är bättre än dig...så är det enbart för att du låter mig vara det.

Innan du bestämmer dig för vad du vill bli, så bör du först göra dig själv medveten om vad du redan är.

Detta är vad jag tror åtminstone.

"Men för all del...Jag kan ha fel."

Det känns väldigt obekvämt att skriva här, men, eh, okej.

Ibland får jag "downs", om man kan uttrycka sig så, som i "ups and downs"... När detta inträffar beter jag mig inte som vanligt utan som en väldigt krävande och irriterande person. Jag vill inte låta detta gå ut över någon annan eftersom att dem negativa känslorna försvinner efter ett tag.

Jag mår mycket bättre idag, så att hålla på och klaga över mitt mående under tiden jag genomgår en "downphase" är bara onödigt och leder inte till något positivt.

Givetvis.
Jag var medveten om den möjligheten.

Jag upplevde dock att det ändå kunde vara värt att nämna.
Du skulle kunna betrakta det som en symbol av min omtanke, lika mycket som du skulle kunna betrakta det som överflödigt dravel. Jag lämnar det beslutet åt dig, Felix, min vän.

Ansiktet kan vara bra att börja med.

KKELCÖSLXÖDLFOÖFLFPXLPSÖFPEPXLELXKLPSÖXLFOEOX.

Ye.

Det normen tycker är vackert. Vad jag egentligen vill är antingen psykedeliskt och obehagligt för omgivningen som Marilyn Manson eller något androgynt som till exempel David Bowie eller Andrej Pejic. Inget däremellan, antingen 0 eller 100, svart eller vitt.

gör manson makes? ^^

makes?

makeups :) tycker du har ett fint ansikte och snyggt hår så :)

Jahaaa. Jag ska göra det. Får minst 8000 när jag fyller år så då ska jag köpa linser, smink, möjligtvis dreads... Det kommer bli mycket bättre då ändå, haha...

oh! lätt att jag vill se! ^^

Samma svar som nedan.

Vad är det som är så fel med ditt utseende då? Vad är du så missnöjd med? :/

Jag är för normal, jag vill vara ett vackert monster. Nu är jag bara alldaglig, det gör mig obekväm.

Vet hur du känner dig... Men det är ett fritt land, du får se ut hur du vill så länge du inte går runt naken eller något sånt sjukt. Men ja, det är svårt att hitta ett utseende eller en stil man tycker om.

Ye.

Subjektivt.