January
Monday 8 December 2008 photo 1/1
|
Festen som aldrig ville ta slut
2008-12-06
Idag är det 48 dagar sedan ÖIS tog klivet upp i allsvenskan. Vi blickar tillbaka och minns den där härliga söndagen i oktober.
Texten publicerades i senaste numret av Öisaren.
Dennis Jonsson vaknade redan klockan sju med en härlig känsla i magen.
– Jag kände direkt att det skulle bli en bra dag, säger han och ler med hela ansiktet.
Dennis sitter tillbakalutad i en soffa på Hard Rock Café. Runt bordet sitter Marcus Allbäck, Björn Anklev, Magnus Källander och Dick Last. Segermiddagen är nyss avslutad men kvällens firande har bara börjat.
Matchen mot Väsby tog slut för några timmar sedan men vissa får inte nog av fotboll. Zlatan Ibrahimovic briljerar på storbildsskärmarna och de yngre spelarna kan inte slita blicken från spelet.
Dennis mobil piper. Det är ett sms från gamle lagkompisen Tomas Rosenkvist som gratulerar till det allsvenska kontraktet.
– Starkt gjort av honom, säger Dennis och för hälsningen vidare till Magnus Källander.
Det är glädje i luften, men även lättnad. Örgryte Fotbolls ordförande Lars Ranäng sa tidigt att om ÖIS inte går upp i Allsvenskan i år kan det dröja länge innan en liknande satsning är möjlig.
Inte undra på att det var spänt och nervöst på Öisgården under veckan som gick.Onsdagen den 15 oktober. Fyra dagar kvar till matchen mot Väsby och tiden kryper fram. Lagets tränare Janne Carlsson sitter på sitt kontor och kladdar ner fasta situationer på ett papper.
Den allsvenska biljetten kunde redan varit bokad men efter magplasket mot Brommapojkarna har det spetsat till sig i tabelltoppen.
Janne ser alltid matcherna i efterhand men en bit in i förlustmatchen mot BP stängde han av.
– Det var för pinsamt att titta på, säger han och suckar.
Han är ganska samlad. Bara ganska. Nerverna är under kontroll men han tror att det blir värre framåt helgen.
– Jag lär springa på toa tjugo gånger innan matchen börjar, säger han.
Stämningen i truppen är hela tiden positiv. Det skrattas på träningarna och spelarna ser fram emot matchen. Marcus Allbäck har upplevt VM- och EM-slutspel, även matcher i Champions League, men för många kan söndagens match vara den mest betydelsefulla i karriären.
Samtidigt görs försök till avdramatisering. Det är trots allt en vanlig seriematch och går det inte vägen finns en ny chans helgen där på. Folk runt omkring får spekulera. Inom truppen gäller det att fokusera på rätt sak.
– Laddningen började redan efter förlusten mot Brommapojkarna. Det är ett privilegium att spela den här matchen, säger Björn Anklev innan han springer ut till dagens träning.
Söndag förmiddag. Solen skiner, luften är frisk och redan vid elvatiden syns ovanligt många rödblå halsdukar i området kring Valhalla IP. Knappt två timmar senare, alltså en timma före avspark, är ståplatsläktaren ett rött hav av förväntansfulla människor.
Magnus Källander och Björn Anklev kommer som vanligt först till samlingen. Övriga brukar dyka upp efter hand. Men inte idag. Det märks att matchen är speciell.
– När jag kom till omklädningsrummet var alla redan ombytta. Så har det aldrig varit tidigare, säger Janne Carlsson.
Matchen är igång. Lång boll från Väsby djupt ner på ÖIS planhalva. Spelet vänder och en dryg minut senare får Pavel Zavadil bollen på kanten. Inlägget når Marcus Allbäck som nickar in 1-0. Valhalla IP exploderar.
Målet följs av förvirring. Sedan oro. Ett räcke på ståplatsläktaren ger vika och flera människor faller handlöst ner på planen. Matchvärdar rusar till, läkare är snabbt på plats, ambulans och brandkår tillkallas.
– ”Vad är det som händer” var min första tanke. Min andra var en förhoppning om att ingen skadats allvarligt, säger Björn Anklev.
– Det var tungt. Vi fick ett tidigt mål och då släppte alla funderingar. Med en timmes uppehåll var vi tvungna att bygga upp det mentala igen, säger Christofer Bengtsson.
Till sist blåser domaren igång matchen. Lyckligtvis har de drabbade klarat sig förhållandevis bra.
Väsby bjuder bra motstånd och deras snabba passningsspel ställer till det för hemmaspelarna. Runt straffområdet är det dock lugnt och riktigt farligt blir det bara en gång i första halvlek då Mikael Thorstensson träffar stolpen från 20 meter.
I paus är övriga matcher färdigspelade och de andra topplagen vinner. Andra halvlek sparkas igång och klockan tar sina första långsamma steg mot 90 minuter. Knappt tjugo minuter senare står det fortfarande 1-0. Matchen står och väger.
Då slår Marcus Allbäck till igen. Nya glädjescener och en oerhörd lättnad. Spelarna kramar om varandra nedanför ståplatsläktaren och när Marcus joggar tillbaka mot mittcirkeln kysser han klubbmärket på sin tröja.
När Magnus Källander sedan dunkar in 3-0 tio minuter senare förstår alla att det är klart.
– Herregud, vad håller gubben på med! Jag kom att tänka på spelare som Andreas Brehme och Ronald Koeman, säger Björn Anklev och fortsätter.
– Han har haft liknande lägen under säsongen men då har ”taktik-Källa” dragit ett skott högt över för att förhindra en kontring.
Magnus själv bara ler.
– Jo det var ju fint. Jag brukar skoja och säga att jag bara gör snygga mål i ÖIS, säger han.Efter 3-0 släpper alla spänningar. Festen kan börja.
– Sista två tre minuterna ville jag bara skrika rakt ut, men det kunde jag ju inte göra, säger Björn Anklev.
På stopptid förbereder ÖIS ett byte. Dick Last, målvakt i Sällskapet sedan sekelskiftet, ska in.
– Vi frågade Dick tidigare under matchen men då sa han nej. Men han måste ha ångrat sig för efter en stund började han knyta skorna, säger Janne Carlsson och skrattar.
Det är först då som Janne förstår. Först då går det upp för honom att det ska gå vägen. Att ÖIS är tillbaka i Allsvenskan.
– Jag såg att Dick försökte hålla tårarna tillbaka och då brast det för mig. Jag var tvungen att gömma mig i båset bakom de andra, säger han.
Scenerna efter slutsignalen är redan klassiska. Marcus Allbäck, Björn Anklev och Dennis Jonsson vrålar rakt ut och förenas i en björnkram. Snart har de hela laget över sig och några sekunder senare är planen fylld av överlyckliga åskådare.
Champagnen sprutar, ledarna åker in i duschen, det sjungs, kramas och glädjetårar faller.
– Det går inte att sätta ord på känslan. Vi har slitit i ett års tid och det är en grym känsla att lyckas med detta tillsammans, säger Christofer Bengtsson.
Solen sänker sig sakta över Valhalla IP och publiken vandrar hemåt. Höstkylan blir allt mer påtaglig men i omklädningsrummet höjs temperaturen. Spelarna svidar om. Festen väntar. Lyckan är total.
Vad rätt han hade Dennis Jonsson! Det blev en bra dag.
En riktigt bra dag.
kommer minnas den dagen hela mitt liv:D<33
2008-12-06
Idag är det 48 dagar sedan ÖIS tog klivet upp i allsvenskan. Vi blickar tillbaka och minns den där härliga söndagen i oktober.
Texten publicerades i senaste numret av Öisaren.
Dennis Jonsson vaknade redan klockan sju med en härlig känsla i magen.
– Jag kände direkt att det skulle bli en bra dag, säger han och ler med hela ansiktet.
Dennis sitter tillbakalutad i en soffa på Hard Rock Café. Runt bordet sitter Marcus Allbäck, Björn Anklev, Magnus Källander och Dick Last. Segermiddagen är nyss avslutad men kvällens firande har bara börjat.
Matchen mot Väsby tog slut för några timmar sedan men vissa får inte nog av fotboll. Zlatan Ibrahimovic briljerar på storbildsskärmarna och de yngre spelarna kan inte slita blicken från spelet.
Dennis mobil piper. Det är ett sms från gamle lagkompisen Tomas Rosenkvist som gratulerar till det allsvenska kontraktet.
– Starkt gjort av honom, säger Dennis och för hälsningen vidare till Magnus Källander.
Det är glädje i luften, men även lättnad. Örgryte Fotbolls ordförande Lars Ranäng sa tidigt att om ÖIS inte går upp i Allsvenskan i år kan det dröja länge innan en liknande satsning är möjlig.
Inte undra på att det var spänt och nervöst på Öisgården under veckan som gick.Onsdagen den 15 oktober. Fyra dagar kvar till matchen mot Väsby och tiden kryper fram. Lagets tränare Janne Carlsson sitter på sitt kontor och kladdar ner fasta situationer på ett papper.
Den allsvenska biljetten kunde redan varit bokad men efter magplasket mot Brommapojkarna har det spetsat till sig i tabelltoppen.
Janne ser alltid matcherna i efterhand men en bit in i förlustmatchen mot BP stängde han av.
– Det var för pinsamt att titta på, säger han och suckar.
Han är ganska samlad. Bara ganska. Nerverna är under kontroll men han tror att det blir värre framåt helgen.
– Jag lär springa på toa tjugo gånger innan matchen börjar, säger han.
Stämningen i truppen är hela tiden positiv. Det skrattas på träningarna och spelarna ser fram emot matchen. Marcus Allbäck har upplevt VM- och EM-slutspel, även matcher i Champions League, men för många kan söndagens match vara den mest betydelsefulla i karriären.
Samtidigt görs försök till avdramatisering. Det är trots allt en vanlig seriematch och går det inte vägen finns en ny chans helgen där på. Folk runt omkring får spekulera. Inom truppen gäller det att fokusera på rätt sak.
– Laddningen började redan efter förlusten mot Brommapojkarna. Det är ett privilegium att spela den här matchen, säger Björn Anklev innan han springer ut till dagens träning.
Söndag förmiddag. Solen skiner, luften är frisk och redan vid elvatiden syns ovanligt många rödblå halsdukar i området kring Valhalla IP. Knappt två timmar senare, alltså en timma före avspark, är ståplatsläktaren ett rött hav av förväntansfulla människor.
Magnus Källander och Björn Anklev kommer som vanligt först till samlingen. Övriga brukar dyka upp efter hand. Men inte idag. Det märks att matchen är speciell.
– När jag kom till omklädningsrummet var alla redan ombytta. Så har det aldrig varit tidigare, säger Janne Carlsson.
Matchen är igång. Lång boll från Väsby djupt ner på ÖIS planhalva. Spelet vänder och en dryg minut senare får Pavel Zavadil bollen på kanten. Inlägget når Marcus Allbäck som nickar in 1-0. Valhalla IP exploderar.
Målet följs av förvirring. Sedan oro. Ett räcke på ståplatsläktaren ger vika och flera människor faller handlöst ner på planen. Matchvärdar rusar till, läkare är snabbt på plats, ambulans och brandkår tillkallas.
– ”Vad är det som händer” var min första tanke. Min andra var en förhoppning om att ingen skadats allvarligt, säger Björn Anklev.
– Det var tungt. Vi fick ett tidigt mål och då släppte alla funderingar. Med en timmes uppehåll var vi tvungna att bygga upp det mentala igen, säger Christofer Bengtsson.
Till sist blåser domaren igång matchen. Lyckligtvis har de drabbade klarat sig förhållandevis bra.
Väsby bjuder bra motstånd och deras snabba passningsspel ställer till det för hemmaspelarna. Runt straffområdet är det dock lugnt och riktigt farligt blir det bara en gång i första halvlek då Mikael Thorstensson träffar stolpen från 20 meter.
I paus är övriga matcher färdigspelade och de andra topplagen vinner. Andra halvlek sparkas igång och klockan tar sina första långsamma steg mot 90 minuter. Knappt tjugo minuter senare står det fortfarande 1-0. Matchen står och väger.
Då slår Marcus Allbäck till igen. Nya glädjescener och en oerhörd lättnad. Spelarna kramar om varandra nedanför ståplatsläktaren och när Marcus joggar tillbaka mot mittcirkeln kysser han klubbmärket på sin tröja.
När Magnus Källander sedan dunkar in 3-0 tio minuter senare förstår alla att det är klart.
– Herregud, vad håller gubben på med! Jag kom att tänka på spelare som Andreas Brehme och Ronald Koeman, säger Björn Anklev och fortsätter.
– Han har haft liknande lägen under säsongen men då har ”taktik-Källa” dragit ett skott högt över för att förhindra en kontring.
Magnus själv bara ler.
– Jo det var ju fint. Jag brukar skoja och säga att jag bara gör snygga mål i ÖIS, säger han.Efter 3-0 släpper alla spänningar. Festen kan börja.
– Sista två tre minuterna ville jag bara skrika rakt ut, men det kunde jag ju inte göra, säger Björn Anklev.
På stopptid förbereder ÖIS ett byte. Dick Last, målvakt i Sällskapet sedan sekelskiftet, ska in.
– Vi frågade Dick tidigare under matchen men då sa han nej. Men han måste ha ångrat sig för efter en stund började han knyta skorna, säger Janne Carlsson och skrattar.
Det är först då som Janne förstår. Först då går det upp för honom att det ska gå vägen. Att ÖIS är tillbaka i Allsvenskan.
– Jag såg att Dick försökte hålla tårarna tillbaka och då brast det för mig. Jag var tvungen att gömma mig i båset bakom de andra, säger han.
Scenerna efter slutsignalen är redan klassiska. Marcus Allbäck, Björn Anklev och Dennis Jonsson vrålar rakt ut och förenas i en björnkram. Snart har de hela laget över sig och några sekunder senare är planen fylld av överlyckliga åskådare.
Champagnen sprutar, ledarna åker in i duschen, det sjungs, kramas och glädjetårar faller.
– Det går inte att sätta ord på känslan. Vi har slitit i ett års tid och det är en grym känsla att lyckas med detta tillsammans, säger Christofer Bengtsson.
Solen sänker sig sakta över Valhalla IP och publiken vandrar hemåt. Höstkylan blir allt mer påtaglig men i omklädningsrummet höjs temperaturen. Spelarna svidar om. Festen väntar. Lyckan är total.
Vad rätt han hade Dennis Jonsson! Det blev en bra dag.
En riktigt bra dag.
kommer minnas den dagen hela mitt liv:D<33
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fromell1887/304340233/
Visa toppen
Show footer