August
September 2008
I Bilbao tog vi en buss till en liten baskisk stad vid kusten som hette Lekeitio. Den var sjukt fin.
Helfin stad. Det hade funnits valar vid den kusten för massa år sedan, men dom hade blivit utrotade.
Och där, på stranden, hängde Anna och Helene så vi hängde med dom.
På kvällen var det en fiesta, fast mer något annat för det var väldigt baskiskt. Alla pratade bara på baskiska och ETA höll i öltälten.
Baskien är en sjukt vacker och spännande plats. Baskerna är ett folk som ingen riktigt vet varifrån dom kommer, men antagligen är det ett folk som vandrat österifrå
Anna och Helene hade övat in en dans inför kvällen och de sjöng en sång som gick ungefär såhär: "Baskian boys here we come, and we´re gonna break your h
Alla i stan var utklädda dagen till ära. På en timme hade dessutom hela staden hunnit skvallra loss om att det fanns fyra svenskor på festivalen så det gick inte att sm&aum
När man köpte öl fick man sin egen personliga ETA-mugg att dricka ur under kvällen vilket var mycket fiffigt och snällt mot miljön och med massa schyssta politiska mä
Efter massa dans och häng med diverse folk så smög vi oss ut ur stan för att leta upp vår packning som vi gömt uppe i skogen.
Jag och Elin hade gömt våra väskor långt uppe vid nån stig i skogen och nere i ett snår. Jag gjorde en mycket tapper insats, om jag får säga det själv
Vi sov vid stranden den natten. Vi hade dock lite nojor på att tidvattnet skulle spola bort våra grejer. Men vi la oss ganska högt upp tillslut. Under natten kom en enarmad man och kl
Sen begav vi oss till San Sebastian. Det var en busstur som gick upp och ner över bergen och jag som lätt blir åksjuk (särskilt när jag är bakfull) lyckades med bravaden
När vi kommit fram fick vi vänta ganska länge på själva pilgrimskontoret där vi skulle få pilgrimspass. När klockan var runt tio hade vi fått boende ock
Vi kom på att vi var hungriga men inget var öppet förutom massa fina restauranger så vi gick och åt på en sån. Elins inre snålvarg var inte nöjd.
Så började vi gå, uppåt, uppåt, uppåt, genom Pyreneérna.
Vi upptäckte ganska snart att raster var bra och att vi hade en naturlig fallenhet för dem. Elin som är koffeinist passade även på under dessa miljarder raster att blanda til
Saker man ser.
I början var jag ganska bra på att vara med på kort, sen blev jag en slitvarg och gjorde bäst i att bara ta korten. :)
Vi rastade med ett par kor som uppehöll sig på vägen. Klockan var rätt mycket då och vi hade ganska långt kvar att gå. Vi skulle bli tvungna att gå i m&oum
...Vi kom på att det nog var ganska bra att övernatta där vi var för den biten vi hade kvar skulle vara helt öde och folktom, här fanns iaf fortfarande hus. Även ko
Andra promenad-dagen var vi mer fit for fight. Vi hade varit tvungna att bo på hotell då det inte fanns något annat och det var för kallt för att sova ute. Men vi hade f&ar
Vi träffade massa hästar i stora flockar. Dom verkade ha det ganska fint där.
Naturen naturen naturen.
Trivdes som fisken i vattnet där uppe i bergen. Det var otroligt magiskt.
Jag ser lite mongo ut här, men det bjuder jag på. Elin hade just varit och kissat och jag tyckte nog det var värt att föreviga. Att gå så mycket hela dagarna gjorde at
Visa toppen
Show footer