Att det ska vara så fruktansvärt svårt... Det är ju dig jag tänker på hela tiden, tänker ut precis vad jag vill säga och hur. Men sen när jag väl har chansen.. så sabbar jag allt. Jag fegar ur. Och jag kan ändå prata med dig om allt, men just det här.. det går inte. Kanske beror det på att jag känner på mig att det återigen inte kommer bli som jag vill. Kanske beror det på att det känns som jag utnyttjar läget. Kanske beror det på att.. att jag egentligen anser att jag inte har rätt att känna så här för dig. Inte nu. Men jag vill att du ska förstå, och det är ju omöjligt så länge jag inte vågar berätta för dig! Du är den som bokstavligt har kommit mig närmast, och det borde du förstå, att den där dagen.. jag kommer aldrig glömma den. Och jag hoppas så innerligt att det faktiskt betydde något även för dig... Jag kan inte tänka mig att du är en sån person som.. gör sånt utan en anledning, men jag kan ha fel. Jag har haft fel så många gånger förut, så inget förvånar mig längre... Men jag har fortfarande kvar hoppet, och det säger mig att det var betydelsefullt, mer än bara för mig...

Annons

The photo has no tags

January 2013