Kika i HD
Och en Kito-bild får ni också kika på lite..
Han har verkligen blivit underbar. <3

Tackar :)

Haha tack :D Vill du veta en hemlighet? x)

Ja :)

Den bilden kommer troligen vara bannern till basenjisällskapets nya hemsida :') Värsta äran ju!

Nej? :D fan vad nice!grattis :D

Tack :')

Ah men vad trevligt :)

:D:D

Ja gör du så :)

haha nee..tänkte mer att hunden kanske gjorde det ^^

ah man vet aldrig ;D

Han har alltid varit älskad.. Men han har varit en helvetes massa jobb i flera år ;D Så nu är han underbar och det innebär inte ens att han är fullt "hel" ännu :P
Tack!! :D

Nawh. Jag har hört att basenji ska vara... väldigt speciella hundar att ha att göra med ^^
Och jag förstår precis vad du menar. Alltid älskad, men inte alltid den lättaste att ha att göra med xD Vi har en sådan här hemma.

Basenjis är mer speciella än jag tänker på ibland faktiskt, eftersom jag är så van.. Men speciella är de verkligen. Men det är faktiskt inte den stora anledningen till varför han varit så jobbig utan för att hans uppfödare gjorde ett skitjobb. Ingen social- och miljöträning(han bodde på en tyst, ensam gård med sin mamma och en grandisvalp) under de 5 månader han var hos henne, så när han kom till mig var han en urhund(där alla erfarenheter [och icke erfarenheter] sitter stenhårt) som inte trodde världen lät eller rörde på sig... Dessutom lyckades farsan få honom att vara väldigt, väldigt osäker på män .. .Så det är det här vi fått kämpa med och det är nu efter ca 2,5 år med HÅRT kämpande och många tårar som jag äntligen känner att han är okej. Han är fortfarande rädd i vissa lägen men han tar sig modigt igenom dem med lite positiv push från min sida och det är bara i 'extrema' fall han försöker fly numera. Så våra promenader är betydligt roligare nu för tiden, även om vi båda har våra dåliga dagar som alla andra :P
Haha, är det din lille sötnos du syftar på då? :P

Nämen, vad tråkigt att höra :( Den första tiden i valpens/hundens tid är ju den viktigaste, så jag kan förstå att det blev lite fnurr på tråden om han hade en sådan barndom :( Skönt dock att ni börjar få rätsida på det hela, det är helt underbart att höra ^^

Jo, det är min galenpanna som åsyftas xD Han är extremt reserverad för människor, de får inte titta eller prata vid honom, än mindre röra. Han gillar inte när människor beter sig annorlunda, som när de bara står rakt upp och ned och väntar på någon, då får de en utskällning. Han är extremt osäker vad gäller människor, men vi lyckades arbeta fram ett sätt att tackla det problemet så efter två år fick jag honom att helt enkelt ignorera folk.
Sad to say så kom han osäkerhet till människor tillbaka när jag kastrerade honom, så det ska bli skönt när chippet slutar verka så att vi återigen kan gå på promenader utan att han ska gruffa på tanter i pälsar eller barn med pulkor xD

Jag har förresten hört det där om att basenjis är speciella - men på vilket sätt?

Ja och när det handlar om urhundar är det liksom ... illa. Där är det så fruktansvärt viktigt att allt går rätt till från början. Och det som mest irriterar är ignoransen jag fått ifrån uppfödaren och lite annat folk där runt omkring. Jag antar att de inte är vana vid folk som kämpar och tränar med sin basenji så de tycker väl jag är .. ja, jag vet inte vad; "High and almighty" kanske de känner?

Argh, problem med folk är såå trist att behöva ha med sin hund. Det gäller liksom att träffa rätt folk hela tiden som övertalar hunden att allt är som det ska vara ... och såna människor träffar man väl 1 på 1000.. Hoppas det fixar sig för er dock!!

Ja.. Det är svårt att förklara hur basenjis är speciella eftersom jag är mitt i det. Jag kommer på det när det väl inträffar liksom :P Men ja.. De är ju hundar man verkligen måste övertala till att vilja träna med en - de måste se en vinst och en fördel i att göra som du säger (som många vinthundar och andra självständiga hundar också tycker, men på - enligt mig - mildare nivå). Basenjis är lite som katter.. De gör som de vill. Och du kan inte slå en basenji (inte för att det är något man någonsin ska göra på någon hund :P) för då vänder den sig emot dig. Det går alltså inte att tvinga en basenji till något genom våld för då tappar man sin hunds förtroende med en gång och man får ALDRIG tillbaka det igen (mitt problem med män som fortfarande sitter kvar och inte direkt har förbättrats...) Många andra raser tål stryk på det viset att de lyder eller åtminstone försöker... Tyvärr. Basenjis besitter också tyvärr egenskaper som i att morra rabiat åt andra basenjikompisar om man inte tränat på detta så som jag gjort. Träffar man basenjis så kan man förvänta sig att höra morr.. Basenjiträffar är morrmorrmorrmorr. Kito är i mildaste laget eftersom jag tränat så mycket med honom. Enda gångerna han morrar är när en hund är för på och vild eller när en annan hund morrar åt honom först... Och just det är med basenjisar är galet.. Jag beskyller helt klart aveln. Många basenjiuppfödare tror att all "skit" basenjis besitter är BASENJI och ingenting annat och därför avlar de på alla möjliga hundar. Jag tror inte ett skit på att basenjis behöver vara på det viset. Kito är ju ett lysande exempel på hur en hund som VARIT sådan inte alls behöver vara så längre. Och de amerikanska basenjisarna ska tydligen vara otroligt mycket lugnare än våra ... så ja, bevisen är starka enligt mig. Men ja, det är snurr i basenjihistorian. Men varför basenjis är speciella.. Alltså man måste nog träffa basenjis mera för att verkligen fatta vad det handlar om :S Jättesvårt att beskriva såhär. De är otroligt mysiga hundar, men nej, de kräver för mycket av ägaren, så någon basenji till blir det inte förrän hjärnan slår slint igen på mig ;D De kallades "Kongoterrier" förut, vilket också beskriver deras sätt lite.. Terrier.. *shivers*

Haha, jo, jag jobbade på hunddagis tidigare och då hade vi en basenjitik där. Tyvärr löpte hon undertiden jag jobbade där så jag vet inte riktigt om jag fick rätt uppfattning om basenji som ras, tyvärr. Jag tycker de är jättefina (Kito är supersnygg!), men det är just det där att man hör att de ska vara... speciella.

Det där med uppfödare kan jag hålla med om. Inom bergerkretsen så läser man rasstandard lite som fan läser bibeln emellanåt. En berger SKA vara reserverad, eftersom den ska vara så bunden till sin ägare att den ska arbeta bara för sin ägare och helt självständig på bergssidorna i Pyrénéerna. Då kan de inte vara sociala och flänga ut till folk i tid och otid. Bergern är en varningshund - så fort de anar oråd så skäller de och springer för att varna den stora Pyrenéehunden, som är vakthund, och som kommer och är stor och stark (i vårt fall kommer han och 'berättar' för mig när det händer saker, så att matte fixar biffen ;) ). Också därför kan inte berger älska människor, för okända människor ska inte komma nära deras får ;)
Däremot finns det uppfödare som läser "reservation" som "rädsla". Inte reserverade, utan rädda för t.ex människor. Och då blir det helt galet. När jag arbetade med Zac och lät honom tackla sin osäkerhet bland människor på sitt sätt, så började han ignorera människor. Han kan gå lös med människor runtomkring - det är inga problem - då ignorerar han dem. Hälsar vi på folk så sitter han och tittar åt ett annat håll och har inte ett uns av önskan att hälsa eller ens titta på personen. Det är vad reservation är för mig. Ointresse, helt enkelt. Inte rädsla.
I Zacs fall så blev det (tyvärr) rädsla när jag misstolkade hans signaler när han var liten och försökte övertala honom att älska folk. Jag gav folk godis som de skulle ge honom och försökte göra folk till "roliga personer", vilket istället gjorde Zac rädd för människor. Han förstod ju att det var något läskigt jag försökte göra mindre läskigt, och då blev han rädd för det. Genom att be folk att helt enkelt ignorera honom, inte titta på honom och låtsas som om han inte var där så blev Zca med ens tryggare i sig själv. Till sådan grad att han numer går fram och hälsar på folk självmant, slickar på fingrarna och om vi får folk här hemma så ska han sitta i knä. :) Men det tar TID för honom att acceptera människor som bästisar. Det tog min kompis ett år att få klappa och rå om honom bäst hon ville, och nu blir han helt till sig när han ser henne ^^

Så, fortfarande när man letar bergeruppfödare, måste man vara väldigt noga med att träffa dennes hundar och se vad det är för något uppfödaren avlar på. Så att man inte får ett sådant där nervvrak. Zac är ju supercool på alla andra sätt och vis - han bryr sig inte om höga ljud, kan gå förbi byggnadsplatser utan att vinkla ett öra, gå på tågstationen medan tåg tjuter förbi. Det är bara människor det blir lite fel, men så länge folk faktiskt respekterar när jag säger att de inte får hälsa på honom för han vill inte hälsa, så går det super ^^

Dessvärre verkar det vara helt tabu att ha en hund som inte är social med människor. O___o "Är han arg?" brukar jag få höra mer än ofta när jag säger åt folk att de inte får hälsa. "Nej, bara ointresserad." Pft.

Åh jag blir så besviken på okunniga eller ignoranta uppfödare! Jag vet inte hur gammal du var när du fick Zac men när jag fick Kito visste jag INGET om något, i princip, så det var verkligen en smäll på käften alltihop. Men varför tog inte uppfödaren sitt ansvar? Hur kan man inte bry sig om sina hundar? De människorna inom "basenji-världen" som jag pratade med när jag var sådär vilsen och ledsen ang Kito sa bara dumheter rent ut sagt och TROTS att jag utvecklades, kom på nya idéer, lärde mig massor och verkligen JOBBADE med Kito så var de bara helt ... ointresserade. Jag vet inte hur jag ska kalla det men ingen support alls. Det de sa var i princip "Äh, det är så det är" Åh jag kan inte ens komma på kommentarer jag fått som verkligen gett mig noll support i kämpandet.. Jag har verkligen fått intrycket av dem att "Så är basenji", "Du överdriver" osv. Så jag har verkligen mina grudge mot basenji"folk". De har verkligen sett ner på mig som är den som sett verkligheten och sanningen i deras usla avel. Från en uppfödare fick jag höra "Ja, Kitos mamma var ju väldigt nervig och osäker av sig och hans pappa hatade andra hundar" Uhm ... okej?? Och det ignorerade man när dessa gick in i avel? Och varje basenji har sin lilla "negativa" historia som folk tycker ÄR basenji, men det kan jag säga raka motsatsen. USCH jag blir så upprörd över detta.

Jag tycker det är underbart att du kom på hur Zac behövde ha det och att det var lösningen till hans osäkerhet.. Jag bara älskar folk som försöker och kämpar! Jag ser verkligen ner på folk som inte gör det. Folk som avlivar/omplacerar för att deras hund inte "funkar" ... för att de inte har lust att kämpa. Det är kämpandet är ju verkligen en nyckel till ett starkt band i framtiden med sin hund. Jag ångrar inte för en sekund att Kito kom till mig trots att jag har ångrat att jag skaffat honom förut. Allt slit har lett till en hund jag inte kan leva utan.

Åhja, jag träffar så mycket folk dagligen som tycker hundar ska vara si och så. Basenjis ska ju också vara reserverade, men troligen inte alls så mycket som Bergern. Kito har lärt sig att älska människor genom mig, vänner och en kastration men han kan fortfarande vara väldigt ignorant ute när vi träffar folk. Till och med flyttar ifrån någon som försöker klappa honom, alt att han visar noll känsla över den som klappar :P Jag tycker det är skönt att ha en hund som inte flänger men som du säger tycker folk det är konstigt. Vi har många här i området som släpper sina hundar MITT i en promenadkorsning där man gärna vill förbi på sin promenad.. Och dessa gamlingar och vuxna stirrar på en som om man vore en utomjording när jag försöker slinka förbi dessa miljontals lösa hundar som kutar mot en.. De ska vara glada att Kito har utvecklats så mycket på den fronten .. eller ja, JAG ska vara glad för annars hade det väl blivit slagsmål så det tjuter om det om någon annan hund skulle svara emot Kito.

Ja, men usch -____-;; Det är lite som är fallet med extremaveln - man avlar på mopsar utan nosparti och schäfrar som släpar haserna i backen. Varför? För "det är så rasen ska vara" och så skiter man fullständigt i att det blir hälsoproblem och hundar som mår dåligt. Och många uppfödare glömmer ju bort att hundar har en -insida- också, utan försöker samla på sig rosett efter rosett i utställningsringarna, så att de har så många such och duch och nuch som möjligt framför namnet.
Tycker det varit riktigt taskig stil på uppfödarna du haft kontakt med =/ Jag har nog haft väldigt tur med min uppfödare till Zac, även om det var mest av ett sammanträffande det blev henne och inte den uppfödaren som jag ursprungligen hade kontakt med. Hon har alltid ställt upp, svarat på långa, oroade mail, berättat hur bergern fungerar (för de är lite knäppa i skallen xD Speciella på sitt sätt) och tröstat när jag varit helt utan hopp.

Och jag förstår inte heller hur man bara kan "ge upp" eller "låta saker vara". Zac har varit väldigt osäker bland andra hundar, och visst - jag kan ju gå värsta omvägarna kring andra hundar när jag är ute och går, men hur snällt är det mot honom att behöva oroa sig och bli rädd varje gång han får upp vittring av en annan hund? Därför har jag kämpat hårt för att han ska ignorera, men framförallt känna sig säker med andra hundar. För hans skull. Inte så mycket för min. Jag kan ju släpa på honom (han väger 13 kg bara) om han faller ut och skäller i kopplet eller springer därifrån, men hur snällt är det på en skala? =/ Och när folk sedan börjar beskylla -hunden- på att den inte kan sköta sig så exemplariskt som de själva vill?? Då tappar jag förtroendet för mänskligheten helt. Ungefär som om man väntar sig få en "färdig" hund i sin valp, och som om de inte har någonting med saken att göra -____-;;

Nej, det är tur att det finns människor som du som har ögonen öppna och som verkligen kämpar. Om Kito är bara hälften så skön som hund som han är på bild, så måste han vara en supermysig vovve ;)

Ja precis som du skriver så är det för hundens skull HELT KLART. Eller VÅR skull blir det ju också. Jag minns de gångerna då Kito var yngre och han högg mig i benet varje gång vi passerade hundar.. Det gjorde mig fly förbannad och det såg jag verkligen som oacceptabelt och det jobbade vi bort, så det är ju för bådas skull, men jag är absolut med på vad du menar. Först och främst är det verkligen för hundens skull. Det är deras välmående allt handlar om.
Och precis som du säger att folk förväntar sig en färdig hund när de tar hem sin valp. De har förstått den biten att hundar inte kan trix utan att ha någon som lär den först, men gällande allt annat tror de VERKLIGEN att det kommer gratis. Och visst, vissa har verkligen tur med sina hundar (då ofta hundar som goldens eller labradorer för att vara lite fördomsfull) men dessa hundar känns också så "opersonliga".. Trista och alldeles för enkla. Ingen energi eller eget temperament.
För mig är jag jätteglad att jag valt en så "komplicerad" hund för då hamnar jag verkligen i ett annat fack. Jag lär mig mer och får en annan syn på livet eftersom man fått gå igenom allt och dessutom VET att hundar är olika. Jag kan tänka mig att du också känner så. Hellre knasiga Zac än tråkiga golden retrivern Berit .... :P You know.

Hahah aww vad snällt :D Men jo, han är helmysig det är han verkligen, men speciellt inomhus :P utomstående tycker ju han är helmysig

Haha, vi kan bara konstatera att vi tycker likadant, vad det verkar som xD Håller med allt. Jag har, efter att ha skaffat mig en clown-Berger, också tyckt att "enkla" hundar (det vill säga hundar som inte kräver särskilt mycket av sina ägare) är så extremt tråkiga. Minns på en exkursion nu i höstas då vi var hos en gubbe som hade en golden, och visst, hunden var trevlig och lullade omkring, hälsade på alla med viftande svans... men samtidigt så kändes det som om den saknade personlighet helt och bara satt där som en hög med päls och flåsade.
Medan åker man på bergerträffar så verkligen sprutar det personlighet om varenda hund man träffar. Man ser direkt om det är en galen berger eller en mer sansad sådan xD

Hahaha ja, vi tycker nog likadant :) Jag tror också att rasvalet både har format och ÄR den person man själv är :P så ofta matchar man sin hund väldigt bra, om man känner att man gjort rätt val då vill säga

Hihihi det glädjer mig! :D

:')

:)

Du vet att jag blir lite sådär jobbigt generad när du tar på mig :P

Stort tack! :)

Tack!! Ja, det är underbart att fota honom just när solen skiner in genom fönstret. :)