Inga ord kan skapa den rätta meningen för hur jag känner,
Så jag låter var och ett av orden tala för sig.
Smärta, plåga, ångest, lider, panik, nedstämd
Betydelsen i dessa orden kan jag inte förklara.
Hur jag än formulera mig så fatta ändå ingen.

Så många timmar jag lät passerat utan ett ända ord.
Flera veckor som till slut blev till månader och nu år.
Har jag sabbat min sista chans här i livet?
Det gör ont, jag låter aldrig tårarna rinner ner.
Du är inte värd mina tårar för en sekund.

Jag ta ett djupt andetag, ska varenda steg vara så tungt?
Jag förlåter om och om igen men jag förlåter aldrig mig själv.
Det som gör ondast är att förlora sin egen tillit till sig själv.
Jag ha letat, men den är nog tillräckligt borttappad för att få den tillbks.

fan var jag ångra varje steg, fan att jag inte tänkte.
Bokstäverna fortsätter, men vad jag skriver kan jag långt ifrån förstå.
Det är väl så att hjärtat dra sina meningar.
Jag lär väl läsa denna 10 gr om för att förstå vad texten handla om.
Och hur ska ni förstå om inte jag förstå?

Snälla jag ber allting att sluta...
Smärtan gör för ont.
Plågan släpper aldrig sitt grepp.
Ångesten trycker mig ner.
Lidandet river hål inombords.
paniken får mig tappa begreppet.
Nedstämdheten får mig att känna mig död!

Annons

The photo has no tags

January 2016