November
Sunday 21 August 2011 photo 4/9
|
Förlamad av rädsla
Har du någonsin kännt dig förlamad av rädsla?
Hur ska jag kunna tro på dina ord
när alla ord jag någonsin hört har saknat mening?
Hur ska jag kunna tro på dina löften
när alla löften jag någonsin fått har brustit?
Hur ska jag kunna tro på dina känslor
när alla känslor jag någonsin berört har svalnat?
Rädslan har ett säkert grepp om mitt hjärta och du kan inte lätta greppet.
Du kan inte komma förbi denna muren av is som
jag har byggt upp mellan mig och mitt hjärta.
Jag kan inte riskera att bli sårad och förlora en del av mig igen.
Det är inte värt det. Du säger alla de rätta orden jag vill höra
men de värmer inte mitt hjärta, det förblir kallt.
Du säger att du är annorlunda, att du inte ska krossa mitt hjärta
men vet du hur många gånger jag har hört det och vet du hur många
gånger det har stämt? Inga.
Ibland förlorar man tron och hoppet, jag har ingen tillit
kvar att erbjuda dig. Du kan inte övertyga mig, det spelar
ingen roll vad du säger för jag har redan hört det, trott på det
och fallit för att sedan bli förlorad.
Jag kan inte älska, så bespara mig ord om förevigt.
Förevigt existerar inte imorgon, för vi kommer förändras.
Känslorna kommer svala och en dag kommer vi inte känna
igen varandra, vi kommer förbli två främlingar.
Vad du än får mig att känna så vill jag inte känna det.
Jag hinner inte plocka upp bitarna efter dig när du har tagit det du vill ha.
Tårar, meningslösa tårar för saker som inte går att förlåta ska
aldrig rinna ner för mina kinder för något jag lät dig göra.
Det finns ingen plats för dig i mitt liv.
Rädslan kommer hålla mig varm de kvällarna
dina lögner skulle gjort mig kall av smärta.
Har du någonsin kännt dig förlamad av rädsla?
Hur ska jag kunna tro på dina ord
när alla ord jag någonsin hört har saknat mening?
Hur ska jag kunna tro på dina löften
när alla löften jag någonsin fått har brustit?
Hur ska jag kunna tro på dina känslor
när alla känslor jag någonsin berört har svalnat?
Rädslan har ett säkert grepp om mitt hjärta och du kan inte lätta greppet.
Du kan inte komma förbi denna muren av is som
jag har byggt upp mellan mig och mitt hjärta.
Jag kan inte riskera att bli sårad och förlora en del av mig igen.
Det är inte värt det. Du säger alla de rätta orden jag vill höra
men de värmer inte mitt hjärta, det förblir kallt.
Du säger att du är annorlunda, att du inte ska krossa mitt hjärta
men vet du hur många gånger jag har hört det och vet du hur många
gånger det har stämt? Inga.
Ibland förlorar man tron och hoppet, jag har ingen tillit
kvar att erbjuda dig. Du kan inte övertyga mig, det spelar
ingen roll vad du säger för jag har redan hört det, trott på det
och fallit för att sedan bli förlorad.
Jag kan inte älska, så bespara mig ord om förevigt.
Förevigt existerar inte imorgon, för vi kommer förändras.
Känslorna kommer svala och en dag kommer vi inte känna
igen varandra, vi kommer förbli två främlingar.
Vad du än får mig att känna så vill jag inte känna det.
Jag hinner inte plocka upp bitarna efter dig när du har tagit det du vill ha.
Tårar, meningslösa tårar för saker som inte går att förlåta ska
aldrig rinna ner för mina kinder för något jag lät dig göra.
Det finns ingen plats för dig i mitt liv.
Rädslan kommer hålla mig varm de kvällarna
dina lögner skulle gjort mig kall av smärta.
Directlink:
http://dayviews.com/iwthm/495088321/
Visa toppen
Show footer