October
Wednesday 26 January 2011 photo 1/1
|
2010-05-21
Jag lever för att få jobba, jag fullkomligen älskar att få jobba och ta i. Allra hels
t när jag får ta i med både kropp och knopp, det är så skönt att få jobba, oavsett vad det är. Så länge det inte blir samma sak och för tjatigt så går allt bra. Och att människorna lyssnar på mig, men det är ju liksom en självklarhet att dem gör det. Annars kan det ju omöjligt bli kul.
Jag gillar att träna och arbeta på ridbanan också, jag vet att många hästar fullkomligen avskyr ridbanan, men jag älskar även den. Då får jag ju jobba och stå i, ta i och ha kul. Det ska vara precis lagom motigt, och det ska krävas att man tar i ordentligt för att arbetet ska bli bra, annars är det inte kul. Lite kul kan det ju vara, men jag gillar dem arbetspassen när jag får ta i ordentligt bäst. Vi hästar, eller jaa, de flesta jag har träffat håller med mig när jag säger att vi har dels en energi som ligger i det arbete vi vill utföra med vårt huvud, alltså tänka och verkligen fokusera på det vi gör, och dels en energi som ligger i kroppen, i vad den vill utföra och prestera.
Den kroppsliga energin kan vara antingen dra väldigt hårt med kroppen, ta ut kroppen och använda musklerna till max, ibland är man alldeles fylld av den energin, och då nästan måste man få jobba på det sättet, det går inte att fokusera och göra något utifrån andra energier om inte den första, så starka, energin har fått ge utlopp. Vi behöver jobba av oss innan det blir bra med huvudet då.
Och så kan det ju vara tvärtom också, att man bara har en massa tänka energi, alltså att man behöver ha lite problem att tänka och grunna på, och att då kräva att man ska jobba hårt med kroppen det kan bli förödande, oftast är det då man får förslitningsskador också.
Det finns då hela tiden ett motstånd i kroppen, eftersom den primära energin ligger förlagd till huvudet och då måste denna få stå i centrum och vara den viktiga just då.
Naturligtvis finns det en balans mellan dessa typer av energier, och jag har nu bara nämnt två olika typer, det finns flera, men för att ni ska förstå så räcker dessa två som exempel. Vi har alla olika dagar, precis som ni människor, och vi behöver få ha olika dagar också, som sagt, annars blir vi sjuk, i antingen den ena eller den andra formen av sjukdom.
En del dagar råder det full balans mellan dessa, och det är då arbetet med människan i ren kommunikation och förståelse kan tas till en helt ny nivå, dessa dagar kan man både koncentrera sig på sin ryttare, och bli ett med denna, och att jobba hårt med kroppen och därmed jobba på ett skonsamt sätt för kroppen i längden (ser att hon jobbar hårt med rygg och bakdel då, och verkligen gör allt hon kan för att bära sig själv, och ryttaren, bakifrån). Detta förutsätter att människan som sitter på också är i någorlunda balans mellan dessa typer av energier, annars kan man inte bli ett. För om jag som häst ska bli ett med en människa som bara vill jobba hårt med kroppen, gör ju att jag också vill jobba hårt med kroppen och att i det läget få till någon vettig tankeverksamhet är inte att tala om. Det går helt enkelt inte.
Vi behöver alltså följa, och få utlopp för den energi som vi har överskott av, så att vi kan hitta balansen mellan alla energier igen. I balans mellan alla energier mår vi som bäst, alla bitar får utlopp för sig och skador och sjukdomar reduceras drastiskt.
Detta tycker jag själv är något som människorna behöver komma ihåg lite oftare, jag vet nämligen att det är många, alldeles för många människor som inte lyssnar på deras hästar alls, dem har ingenting att säga till om, och det gör mig både frustrerad, arg och rädd.
Jag kan helt enkelt inte förstå att man kräver och kräver så otroligt mycket av en vän. För de flesta människorna säger att hästarna är deras bästa vänner, det kan jag inte förstå, det kan helt enkelt inte vara en riktig vän då.
Eller också betyder det helt enkelt att människorna tror att en sann vän är någon som lyder och gör precis som man säger, in i minsta detalj.
Men det skulle betyda att människorna har tappat bort sig själv för väldigt länge sedan, så ser man inte på en vän-relation om man är frisk. Och nu är det så att frisk enligt mig innebär att man är i balans mellan alla energier, att man känner sig själv, vet vem man är, och på så sätt också känner av vad som är andras projiceringar, känslor och tankar.
Jag har lagt märke till att dem allra flesta människorna har det lite besvärligt på det planet, det är väldigt sällan jag ser en människa i total balans med sig själv. Men det har hänt i varje fall. Det går nästan inte att undvika att se att nästan alla människor har stora hålrum i sig.. för att dem helt enkelt har valt att kapsla in något där som dem inte vill ta itu med. (Ser en bild på en människa i grå skugga, och områden där det inte är "färgat" alls.. alltså dessa tomrum, där människan kapslat in något) Dem kommer aldrig att känna sig hel om dem inte ser till att ta itu med hela sig själv.
Man måste börja hos sig själv, men det som händer är att människorna blir rädda för det som väcker känslor, dem kapslar in det i små fickor, som med tiden bara blir jobbigare och jobbigare att ta itu med, och de små inkapslade fickorna växer och blir allt större för var dag som går. Tillslut har människorna stängt ned en hel del av sig själv och lever ännu mer i det yttre, blockerar och stänger ned ännu mer av det som kommer ifrån dem själv.
Den information som kommer från vår innersta kärna är alltid i känsloform, som dock kan kombineras med bilder, ljud, lukter och smaker, men känslan är det grundliga sättet att kommunicera på. Och när människorna blir rädda för känslorna, att känna dess kraft och styrka, så blir känslan ännu starkare och ännu mer kraftfull, människorna blir då ännu mer rädd för att ta itu med problemet och tillslut kommer dem explodera, om dem vill leva alltså. Jag har sett några som går på "autopilot", dem har stängt ned hela sig själv och lyssnar inte alls på den känsla som kommer inifrån utan lyssnar endast på det som sägs, görs och förs i den yttre världen. Dem lever helt efter deras sinnen, bortsett från känslan, den rent fysiska känslan använder dem sig av, till viss del. Dessa människor är dem som slutar prata, dem slutar söka kontakt och dem stänger ned sig själv mer och mer. Till slut bryr dem sig inte om den yttre världen heller.. och kommer på sätt och vis tillbaka till noll, då dem måste börja med att känna inifrån igen för att kunna leva fritt över huvud taget. Och på sätt går cirkeln runt...
Jag vill gärna säga att människor behöver ta hand om sig själv, släppa den yttre världen lite mer, och verkligen fokusera på deras känsla, vad säger den, vad vill den, vad representerar den i ditt liv. När uppstod denna känsla och det som är kopplat till känslan, vad är bakgrunden till att du upplever det som du gör, vill du fortsätta uppleva det så eller kan du släppa det? Ni bär på så mycket av andra människors känslor, tankar och ord att ni helt ignorerar er själva. NI MÅSTE TA ITU MED ER SJÄLVA FÖRST! Sedan kan ni få analysera omvärlden, men att analysera omvärlden tjänar absolut ingenting till om ni inte funderar på hur ni själva uppträder, är och på vad ni vill.
Ni människor upplever att ni kan vara er själva på ett annat sätt när ni är med oss djur, och det är därför ni har ett behov av att vara med oss. Ni vet ju så väl, innerst inne att ni har så mycket att ge till världen, men ni vågar inte ens ge er till er själva, och då kan ni inte heller ge er till andra på ett bra sätt.
Ni människor upplever att ni kan vara er själva på ett annat sätt när ni är med oss djur, och det är därför ni har ett behov av att vara med oss. Ni vet ju så väl, innerst inne att ni har så mycket att ge till världen, men ni vågar inte ens ge er till er själva, och då kan ni inte heller ge er till andra på ett bra sätt.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 21:28
mm riktigt fin bild =)
Anonymous
Thu 27 Jan 2011 12:49
så fina ni är :)
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/inharmony/483408128/
Visa toppen
Show footer