March
Sunday 9 May 2010 photo 1/1
|
Zorina! </3
Zorina, att slita sig från dig va verkligen inte lätt, utan det svåraste som jag någonsin gjort. Jag trodde det skulle vara vi föralltid men så blev det inte både du och jag trodde nog säkert på ett föralltid. Men sen den dagen jag åkte till mamma så kom du ut på annons, Angelica va med hos min mamma.. och jag fick reda på det när petra skrev ett sms till mig där det stod: Hej Ina, jag såg att Zorina va ute på annons, ska ni sälja henne redan? Ni har ju inte haft henne så länge? Jag bara tänkte varför hon va ute. Jag skrek rätt ut att vafan va det här? Det kan inte vara sant jag började lipa och visste att snart va hon inte längre min, så Angelica gick ner till mammas dator och kollade på annonsen, vi va uppe i mammas rum när petra skrev smset. Hon kom upp 5 min senare berättade att det bara stod va hennes mamma och pappa hette och när hon va född och ras. Och att priset va 4000. Jag började gråta ännu mer. Tänkte att nu slutar jag andas men tack vare att angelica va där räddade hon mig. för jag tänkte nu kan jag inte göra det. Jag ringde till min syster och bara grät. och hon va arg på mig, men hade jag gjort fel? För att jag inte ville vara hos min mamma en hel helg. Förlåt då förfan. Och sen sa hon att om 30 min kommer ngn och tittar på henne, och jag fick panik, ringde min moster och bad henne köra hem mig, hon körde oss till stallet på en gång, vi mockade och gjorde i ordning, jag tänkte rymma men ändrade mig snabbt jag skulle få skäll när jag kom tillbaka, men ingen kom, och min syster sa att ngn skulle komma dagen där efter och jag visste inte vad jag skulle göra.. men ungefär 3 veckor senare... så kom ngn från Uppsala och kollade på henne. Dagen innan hade Amanda fått rida henne lite i slutet för jag tänkte att jag ska ju rida först i morgon när dom provrider.. Men när hon kom fick jag först inte in Zorina, men när dom kom hade jag bundit henne i boxen och där stod hon och darrade när transporten kom. Hon som skulle kolla på hästen gick in klappade henne på halsen tog och kollade en hov och kláppade henne en gång till. jag tänkte "ska du inte rida?" men nene.. hon sa att hon såg ut som hon tänkt sig.. så hon tog henne och skulle lasta henne, då tvekade Zorina lite bara för att hon hatar att åka transport.. efter ungefär 10 min va hon inne i transporten, med lite mutning och musli gick hon in. När hon stod transporten va jag jätte nära på att börja lipa, för att jag skulle lämna min BÄSTAVÄN, hon som aldrig hade svikit mig! Fatta att jag va ledsen.. jag gav henne de sista godiset och gick ut från transporten, sa " hejdå du finns alltid kvar i mitt hjärta, jag älskar dig!" Dom stänge transproten, skrev på kontrakten och berättade att det va hon som fött upp Zorina och att dom inte hade träffats på 19 år. Sedan gick hon in i bilen, och startade motorn och körde iväg. Jag kollade på transporten när den åkte iväg och tänkte " nu är du inte längre min!" Innan min syster åkte iväg fick hon med sig sadel,borstar och min hjälm jag va kvar i stallet och fixade boxen, Jag åkte med Angelica hem och tog med mig lite grimmor och träns. Dagen efter hämtade jag alla täcken och sakerna som va kvar. Det va inte det lättaste men jag va tvungen. Hon fick ju med vintertäcke fleecetäcke och MIN bästavän! Dagen innan satt jag i boxen och grät tänkte " I morgon händer det, jag kmr inte klara det" Men jag klarade mig fint när deet väl hände men på kvällen då kom det .. jag grät och tänkte nu slutar jag andas jag klara inte mer. men än idag lever jag för att jag vet att Zorina alltid finns kvar i mitt inre! Och nu finns hon i Uppsala 50 mil ifrån mig..men alltid i mitt hjärta!Ɛ/>
Zorina, att slita sig från dig va verkligen inte lätt, utan det svåraste som jag någonsin gjort. Jag trodde det skulle vara vi föralltid men så blev det inte både du och jag trodde nog säkert på ett föralltid. Men sen den dagen jag åkte till mamma så kom du ut på annons, Angelica va med hos min mamma.. och jag fick reda på det när petra skrev ett sms till mig där det stod: Hej Ina, jag såg att Zorina va ute på annons, ska ni sälja henne redan? Ni har ju inte haft henne så länge? Jag bara tänkte varför hon va ute. Jag skrek rätt ut att vafan va det här? Det kan inte vara sant jag började lipa och visste att snart va hon inte längre min, så Angelica gick ner till mammas dator och kollade på annonsen, vi va uppe i mammas rum när petra skrev smset. Hon kom upp 5 min senare berättade att det bara stod va hennes mamma och pappa hette och när hon va född och ras. Och att priset va 4000. Jag började gråta ännu mer. Tänkte att nu slutar jag andas men tack vare att angelica va där räddade hon mig. för jag tänkte nu kan jag inte göra det. Jag ringde till min syster och bara grät. och hon va arg på mig, men hade jag gjort fel? För att jag inte ville vara hos min mamma en hel helg. Förlåt då förfan. Och sen sa hon att om 30 min kommer ngn och tittar på henne, och jag fick panik, ringde min moster och bad henne köra hem mig, hon körde oss till stallet på en gång, vi mockade och gjorde i ordning, jag tänkte rymma men ändrade mig snabbt jag skulle få skäll när jag kom tillbaka, men ingen kom, och min syster sa att ngn skulle komma dagen där efter och jag visste inte vad jag skulle göra.. men ungefär 3 veckor senare... så kom ngn från Uppsala och kollade på henne. Dagen innan hade Amanda fått rida henne lite i slutet för jag tänkte att jag ska ju rida först i morgon när dom provrider.. Men när hon kom fick jag först inte in Zorina, men när dom kom hade jag bundit henne i boxen och där stod hon och darrade när transporten kom. Hon som skulle kolla på hästen gick in klappade henne på halsen tog och kollade en hov och kláppade henne en gång till. jag tänkte "ska du inte rida?" men nene.. hon sa att hon såg ut som hon tänkt sig.. så hon tog henne och skulle lasta henne, då tvekade Zorina lite bara för att hon hatar att åka transport.. efter ungefär 10 min va hon inne i transporten, med lite mutning och musli gick hon in. När hon stod transporten va jag jätte nära på att börja lipa, för att jag skulle lämna min BÄSTAVÄN, hon som aldrig hade svikit mig! Fatta att jag va ledsen.. jag gav henne de sista godiset och gick ut från transporten, sa " hejdå du finns alltid kvar i mitt hjärta, jag älskar dig!" Dom stänge transproten, skrev på kontrakten och berättade att det va hon som fött upp Zorina och att dom inte hade träffats på 19 år. Sedan gick hon in i bilen, och startade motorn och körde iväg. Jag kollade på transporten när den åkte iväg och tänkte " nu är du inte längre min!" Innan min syster åkte iväg fick hon med sig sadel,borstar och min hjälm jag va kvar i stallet och fixade boxen, Jag åkte med Angelica hem och tog med mig lite grimmor och träns. Dagen efter hämtade jag alla täcken och sakerna som va kvar. Det va inte det lättaste men jag va tvungen. Hon fick ju med vintertäcke fleecetäcke och MIN bästavän! Dagen innan satt jag i boxen och grät tänkte " I morgon händer det, jag kmr inte klara det" Men jag klarade mig fint när deet väl hände men på kvällen då kom det .. jag grät och tänkte nu slutar jag andas jag klara inte mer. men än idag lever jag för att jag vet att Zorina alltid finns kvar i mitt inre! Och nu finns hon i Uppsala 50 mil ifrån mig..men alltid i mitt hjärta!Ɛ/>
Comment the photo
det var sorjligt (stavning)..<3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/innaa/456533595/
Visa toppen
Show footer