March
Thursday 7 August 2008 photo 1/2
|
Att ligga i ett dike under en 500 kg häst är inget att rekommendera. Det har jag testat idag och det var inte vidare trevligt.
Astra och jag travade på höger sida på grusvägen när hon blir rädd för något och går över till vänster sida. Någon meter senare blir hon ännu räddare och ska stanna (tror jag) men halkar istället och skrapar höger framknä och mulen på vägen och vi rullar ner i diket bredvid.
Jag hamnar under henne och kan inte flytta på mig förrän hon flyttar på sig. Astra försöker komma upp och en stund typ sitter hon på rumpan och då passar jag på att kravla bakåt för att ge både henne och mig lite plats. Men då ramlar hon tillbaka över mina ben och kämpar för att ta sig upp och trampar på min vänsterfot på stortån.
Efter några försök kommer hon i alla fall upp till slut utan att ha trampat något mer på mig, tack gode gud! Det var det enda jag tänkte på - "Snälla trampa inte på mig!! Akta mig! Sätt ner dina hovar var som helst men inte på mig!". Och dukiga hästen aktade mig. Trodde ett tag att hon skulle ramla ner över mig igen men då kravlade hon sig upp ur diket. När hon var uppe kunde jag börja ta mig upp.
Först står Astra stilla men som den häst hon är så börjar hon såklart gå iväg när jag väl har kommit upp på benen. Hon fastnar några gånger i tyglarna som går sönder och fortsätter skritta iväg. Stannar igen. Jag tror hon ska vänta på mig och låta mig fånga henne, men nej då börjar hon såklart skritta igen. Jag kunde inte gå särskilt snabbt utan kom haltandes bakom henne.
Som tur är kommer en man med en stor grävskopa ut från sin tomt vilket stänger vägen hem. Han stannar och stänger av motorn. Astra har stannat och undrar vad det är för stor ful maskin och går sen upp tll vänster på en annan tomt där det är massor med äppelträd. Där ställer hon sig och äter på ett nedfallet äpple så att jag kan fånga henne. Efter att ha fixat tränset så att det satt rätt igen började vi i sakta mak gå hem.
Jag är jätteglad att det bara var tyglarna som gick sönder och inte tränset. För jag hade tagit det rosafodrade fina tränset :P
Nu är jag hemma med en ond stortå och ett vänsterknä som värker och som är både svullen och snart blå. Men annars mår jag bra.
Astra hade bara lite skrapsår på mulen och framknäet men verkade annars oskadd.
Astra och jag travade på höger sida på grusvägen när hon blir rädd för något och går över till vänster sida. Någon meter senare blir hon ännu räddare och ska stanna (tror jag) men halkar istället och skrapar höger framknä och mulen på vägen och vi rullar ner i diket bredvid.
Jag hamnar under henne och kan inte flytta på mig förrän hon flyttar på sig. Astra försöker komma upp och en stund typ sitter hon på rumpan och då passar jag på att kravla bakåt för att ge både henne och mig lite plats. Men då ramlar hon tillbaka över mina ben och kämpar för att ta sig upp och trampar på min vänsterfot på stortån.
Efter några försök kommer hon i alla fall upp till slut utan att ha trampat något mer på mig, tack gode gud! Det var det enda jag tänkte på - "Snälla trampa inte på mig!! Akta mig! Sätt ner dina hovar var som helst men inte på mig!". Och dukiga hästen aktade mig. Trodde ett tag att hon skulle ramla ner över mig igen men då kravlade hon sig upp ur diket. När hon var uppe kunde jag börja ta mig upp.
Först står Astra stilla men som den häst hon är så börjar hon såklart gå iväg när jag väl har kommit upp på benen. Hon fastnar några gånger i tyglarna som går sönder och fortsätter skritta iväg. Stannar igen. Jag tror hon ska vänta på mig och låta mig fånga henne, men nej då börjar hon såklart skritta igen. Jag kunde inte gå särskilt snabbt utan kom haltandes bakom henne.
Som tur är kommer en man med en stor grävskopa ut från sin tomt vilket stänger vägen hem. Han stannar och stänger av motorn. Astra har stannat och undrar vad det är för stor ful maskin och går sen upp tll vänster på en annan tomt där det är massor med äppelträd. Där ställer hon sig och äter på ett nedfallet äpple så att jag kan fånga henne. Efter att ha fixat tränset så att det satt rätt igen började vi i sakta mak gå hem.
Jag är jätteglad att det bara var tyglarna som gick sönder och inte tränset. För jag hade tagit det rosafodrade fina tränset :P
Nu är jag hemma med en ond stortå och ett vänsterknä som värker och som är både svullen och snart blå. Men annars mår jag bra.
Astra hade bara lite skrapsår på mulen och framknäet men verkade annars oskadd.
Comment the photo
håller med alla under; tur att get gick bättre än vad det kunan gjort och yada.
Ni får ta det lite lugnare i fortsättningen xD
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/inuzuka/249373177/
Visa toppen
Show footer