människor, döden, livet och mig är jag så jävla trött på. fyfan! vill bara skrika och imorgon kommer jag må ännu sämre för det datumet är så jävla jobbigt.
jag fattar inte hur jag orkar leva såhär.. skulle vara skönt med ett sista adjö, ska väl inte gnälla jag har ju en familj men vad hjälper det när det bara en som visar att man ens är värt något? jag är bara så jävla trött på allting som händer, på människor som inte litar på en, på älskade som dör, på att man blir så jävla sviken och sårad. Jag är bara så jävla trött. Jag ser fan inte ens fram emot jullovet längre. Allt är verkligen bara piss.
Jag skulle fan inte ens bli glad om jag så fick göra vad jag ville.. jag kommer aldrig bli nöjd eller den jag var förut. Allting har förändrats och det riktiga jag kommer aldrig tillbaka hur mkt jag önskar det. Den som kunde bry sig om allting och aldrig behöva gråta hur hemskt det än va, liksom bry sig och sen bara släppa det och gå vidare. För mig just nu så stannar det och tynger ner mig. Som en jävla ryggsäck full med problem och bekymmer. jag är inte känslokall men jag uppskattar inte komplimanger för jag skiter i vad fan andra tycker om mig. säg vad du vill, gör vad du vill. jag skiter it. jag pallar inte. och sluta säg att jag kan lita på människor för det har jag slutat göra för längesen. jag klarar inte av svek och lögner längre, de har jag vart med om för mycket. tycker du att du är värd mig så bry dig men annars, låt mig bara vara och säg inte ett ord till mig.

fan skjut mig

och du tror inte jag har det?