Ignorera inlägget!

Skriver bara av mig lite nu ... Vad är det för idé att försöka, folk verkar inte bry sig. Alla beter sig som svin ändå, på ett eller annat sätt. Vad man än säger, vad man än gör. Om man så höll den rätta lösningen framför näsan på dem skulle de fortsätta i sin vanliga takt, för det är för jobbigt att ändra vanor.

Undrar vad som skulle hända om man bara struntade i allt? Om man skulle slänga av sig samhällets betryggande men ack så tunga ok? Bara ge sig ut i vildmarken, ta dagen som den kommer, ensam färdas och se vad för ätbart man kommer över, se vilka människor man möter. Jag skulle lätt kunna klippa banden till prylar, jag tror faktiskt att jag redan börjat med det. Men skulle man kunna klippa banden till människor?

Kanske människor omkring än också är ett ok med sina förväntningar, krav, instängdhet?

Ser det som två alternativ: fortsätta kämpa, eller ge mig av, bara vandra iväg.

Bli ett med resten.