Anbelangandes vård och välfärd ...

... så läste jag en intressant krönika i Stockholm City 28/4 när jag var i Stockholm i förra veckan. Den handlade om mannen som bara var lite äldre än jag som ringde 112 och ville ha en ambulans för att han inte kunde andas riktigt. Hon som svarade hade vidhållit att han visst kunde andas och några timmar senare hade en granne hittat mannen död i sin hall.

Jag börjar fundera när jag läser något sånt. Jag funderar i samma banor som krönikören, Kajsa Ekman. Hon skriver om företagen som skall ta emot larmsamtal, att de vill effektivisera för att spara pengar och då händer sånt här. Jag funderar - vad händer när sjukvård och skola blir privat? Vad händer med kvaliteten? Den kan ju bli bättre, men om alternativet är bra sjukvård finansierad med skatt vet jag var jag står.

Hon funderade också vidare: i dagens samhälle är det fult att vara sjuk. Jag läste högt för min flickvän som under större delen av sitt liv inte blivit tagen på allvar trots de svåra smärtor hon fått genomleva. Vilket lidande, i onödan. Varför? För att hon under större delen av sitt liv varit under 18 år? Eller beror det på något annat, ett fel inbyggt i välfärdssamhället - eller ett fel inbyggt hos läkarna själva?

Nå, låt oss beakta vår tids motto!

Du är inte sjuk, sätt dig upp! Har du svår cancer? Ingen fara, du kan jobba 75%

Bildkälla