Anbelangande motgångar …

… så tycks mitt lilla projekt här i Amazonas stöta på såna för jämnan. Är det inte att det inte finns någon guide tillgänglig, eller att det kommer störtskurar som gör mig supernervös för att jag är rädd för att fällorna skall svämmas över, så är det att min kontakt och handledare i Ecuador får sparken.

Ja, sparken, jag trodde inte mina öron när jag fick höra det. Eller mina ögon när jag fick läsa det.

Jag har problem med mitt forskningstillstånd, jag kan inte riktigt göra min studier så stor som jag vill, och min handledare skulle hjälpa mig med det. Nu finns han inte där och passar min rygg längre. Stationens chef har sagt att han skall göra vad han kan för min sak. Jag hoppas det är nog. Annars får jag ta andra vägar.

Jag har i alla fall vittjat min första transekt nu, i vad jag misstänker vara ett kontaminerat område. Om jag var förtvivlad över förhållandet för två dagar sedan, var jag raka motsatsen idag. Solen sken, skogen var jäkligt vacker, mina fällor hade klarat sig rätt bra undan gårdagens fantastiskt kraftiga skyfall, och jag hade en svensk filmare med mig som dokumenterade mitt arbete. Imorgon skall jag vittja transekt två, och sedan – ja sedan har jag utfört en tredjedel av mitt fältarbete. Det känns skönt!

Visserligen räknar jag dagarna ned till jag får komma hem och träffa min familj och mina vänner, uppleva svensk natur, avsluta min utbildning, men samtidigt försöker jag ta vara på dagarna här. Varje dag räknas och jag vill inte slösa bort dem.

Muntra upp mig?

There are more blog posts on this day (2)