Tuesday 23 March 2010 photo 24/296
|
Händerna skakar.
Känns ej som gudarna över mig längre vakar.
Vart tog de vägen?
Snälla, hör mina böner. För snart blir jag våldsbenägen.
Jag sitter här med pennan i handen.
Drömmer mig bort och känner tårna i sanden.
Tårarna rinner och jag önskar det vore sant.
För nu, så står jag på takets kant.
Känner vinden i håret.
Tittar ner på såret.
Det är öppet och det blöder.
Förlåt, mina systrar och bröder.
Jag blundar och känner friheten.
Imorgon får ni veta nyheten.
Det slår mig nu, att detta är mitt slut.
Men det är mitt val, mitt beslut.
Förlåt mamma, förlåt pappa.
Men ert barn lyckades ni tappa.
Oavsiktligt, då ni hade era egna problem.
Se det här som mitt försvarssystem.
Lutar mig framåt och känner jorden komma närmare.
Känner hjärtat redan bli varmare.
Känn ingen ångest, känn ingen skuld.
Ni hade alla, alltid, ett hjärta av guld.
Mina sista sekunder dedikeras till er.
Till er jag all min kärlek och tacksamhet ger.
Medan jag faller ner.
Jag äntligen, sanningen ser.
Känns ej som gudarna över mig längre vakar.
Vart tog de vägen?
Snälla, hör mina böner. För snart blir jag våldsbenägen.
Jag sitter här med pennan i handen.
Drömmer mig bort och känner tårna i sanden.
Tårarna rinner och jag önskar det vore sant.
För nu, så står jag på takets kant.
Känner vinden i håret.
Tittar ner på såret.
Det är öppet och det blöder.
Förlåt, mina systrar och bröder.
Jag blundar och känner friheten.
Imorgon får ni veta nyheten.
Det slår mig nu, att detta är mitt slut.
Men det är mitt val, mitt beslut.
Förlåt mamma, förlåt pappa.
Men ert barn lyckades ni tappa.
Oavsiktligt, då ni hade era egna problem.
Se det här som mitt försvarssystem.
Lutar mig framåt och känner jorden komma närmare.
Känner hjärtat redan bli varmare.
Känn ingen ångest, känn ingen skuld.
Ni hade alla, alltid, ett hjärta av guld.
Mina sista sekunder dedikeras till er.
Till er jag all min kärlek och tacksamhet ger.
Medan jag faller ner.
Jag äntligen, sanningen ser.
Comment the photo
12 comments on this photo