September
Show more 
Saturday 27 March 2010 photo 28/296
|
När demonerna bestämmer sig för att spöka.
Är det ens värt att försöka?
Be för din existens.
Innan den sista dörren stängs.
Blicka upp mot himmelen, i hopp.
Om att änglarna för med sig ett stopp.
Ett stopp på detta sjuka spel.
Vi har fått utstå en hel del.
Ärren på min rygg kan detta bevisa.
Om ni så vill kan jag till de värst drabbade hänvisa.
När mörkret slukar världen.
Konsekvensen - det är vi som bär den.
Månen och stjärnorna har tappat sitt glöd.
Solen har sedan länge varit död.
Vad som en gång var en dystopi.
Har blivit demonernas utopi.
I en värld som tagen ur domedagsprofetierna.
Är det ingen som går säker, inte ens genierna.
De som skulle vara vår räddning.
Gör nu sig redo för ännu en städning.
Efter ännu ett massaker.
Men det har nu blivit vardags-saker.
Än idag hoppas vi på änglarna.
Att de ska rädda det som finns kvar av världarna.
Tills dess får vi värma varandra.
Och bredvid våra fiender vandra.
För vi lever i en laglös värld.
Bland faror och sorger fortsätter vår färd.
Hand i hand med våra kära.
Våra svaga får vi bära.
Lite solljus, är det för mycket att begära?!
Ändock, jag gör allt för min värld, det kan jag svära.
Den ljuslösa månen går ner vid horisonten.
Vi börjar säkra fronten.
Garderar oss inför natten som är på ingång.
Under ständig rädsla, hela natten lång.
Becksvart runt omkring.
Jag försäkrar mig om att jag har kvar min ring.
Den sista syn jag ser.
Innan jag för sömnens makt mig ger.
Är det ens värt att försöka?
Be för din existens.
Innan den sista dörren stängs.
Blicka upp mot himmelen, i hopp.
Om att änglarna för med sig ett stopp.
Ett stopp på detta sjuka spel.
Vi har fått utstå en hel del.
Ärren på min rygg kan detta bevisa.
Om ni så vill kan jag till de värst drabbade hänvisa.
När mörkret slukar världen.
Konsekvensen - det är vi som bär den.
Månen och stjärnorna har tappat sitt glöd.
Solen har sedan länge varit död.
Vad som en gång var en dystopi.
Har blivit demonernas utopi.
I en värld som tagen ur domedagsprofetierna.
Är det ingen som går säker, inte ens genierna.
De som skulle vara vår räddning.
Gör nu sig redo för ännu en städning.
Efter ännu ett massaker.
Men det har nu blivit vardags-saker.
Än idag hoppas vi på änglarna.
Att de ska rädda det som finns kvar av världarna.
Tills dess får vi värma varandra.
Och bredvid våra fiender vandra.
För vi lever i en laglös värld.
Bland faror och sorger fortsätter vår färd.
Hand i hand med våra kära.
Våra svaga får vi bära.
Lite solljus, är det för mycket att begära?!
Ändock, jag gör allt för min värld, det kan jag svära.
Den ljuslösa månen går ner vid horisonten.
Vi börjar säkra fronten.
Garderar oss inför natten som är på ingång.
Under ständig rädsla, hela natten lång.
Becksvart runt omkring.
Jag försäkrar mig om att jag har kvar min ring.
Den sista syn jag ser.
Innan jag för sömnens makt mig ger.
Comment the photo
du är duktig iallafall :)
22 comments on this photo
Visa toppen
Show footer