September
Show more 
Monday 12 April 2010 photo 38/296
|
Mina ögon läcker och det luktar bränt.
Måste vara hjärtat mitt som du tänt.
Som du satt i lågor.
Som inte kan släckas, inte ens av tusen vågor.
Varje liv behöver omsorg, behöver vård.
Han hade rätt han, Krunegård.
När han sjöng om att hela livet var ett disco.
Om du inte hade förstört allt hade du kunnat här stå.
Men du gick din väg, du valde din stig.
Ett liv fullt av ständigt krig.
Krig och nederlag.
Och ändå så kallade du mig svag.
Jag allt för dig gjorde.
Allt jag trodde jag borde.
Ändå så ligger nu rosorna slängda.
Och alla dörrar är nu stängda.
Sakta ser jag dig sjunka.
Vi hade kunnat funka.
Men stoltheten, eller snarare dumdristigheten,
Tog över och skapade ensamheten.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag dig inte saknade.
Allt var färglöst och meningslöst när jag vaknade.
Men det är väl mitt ansvar att sätta färg på mitt liv.
Inget jag kan göra åt det, det var ditt beslut och ditt sista kliv.
Jag undrar vad du gör, vem du ser, var du är.
Och ordspråken radar upp sig, ska man leva som man lär?
Eller det kanske är värt att kasta stenen i glashuset.
Bara för att få känna ruset.
Om kvällarna ligger jag i sängen, sömnlös.
Den här sängen är utan dig, lönlös.
Kudden är blöt, av tårarna jag har spillt.
Gråt inte över spillt mjölk, men jag kan inte rå för det, jag gråter vilt.
Lätt funnen, lätt försvunnen.
Sitter här, på bottnen av brunnen.
Blickar upp mot ljuset.
I mina händer håller jag mitt hjärta fruset.
Dina läppar har blivit kyssta.
Samtidigt håller jag mina tysta.
Sjunker in i skuggorna, i min egen värld.
Nu ska jag leva, som jag är lärd.
Måste vara hjärtat mitt som du tänt.
Som du satt i lågor.
Som inte kan släckas, inte ens av tusen vågor.
Varje liv behöver omsorg, behöver vård.
Han hade rätt han, Krunegård.
När han sjöng om att hela livet var ett disco.
Om du inte hade förstört allt hade du kunnat här stå.
Men du gick din väg, du valde din stig.
Ett liv fullt av ständigt krig.
Krig och nederlag.
Och ändå så kallade du mig svag.
Jag allt för dig gjorde.
Allt jag trodde jag borde.
Ändå så ligger nu rosorna slängda.
Och alla dörrar är nu stängda.
Sakta ser jag dig sjunka.
Vi hade kunnat funka.
Men stoltheten, eller snarare dumdristigheten,
Tog över och skapade ensamheten.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag dig inte saknade.
Allt var färglöst och meningslöst när jag vaknade.
Men det är väl mitt ansvar att sätta färg på mitt liv.
Inget jag kan göra åt det, det var ditt beslut och ditt sista kliv.
Jag undrar vad du gör, vem du ser, var du är.
Och ordspråken radar upp sig, ska man leva som man lär?
Eller det kanske är värt att kasta stenen i glashuset.
Bara för att få känna ruset.
Om kvällarna ligger jag i sängen, sömnlös.
Den här sängen är utan dig, lönlös.
Kudden är blöt, av tårarna jag har spillt.
Gråt inte över spillt mjölk, men jag kan inte rå för det, jag gråter vilt.
Lätt funnen, lätt försvunnen.
Sitter här, på bottnen av brunnen.
Blickar upp mot ljuset.
I mina händer håller jag mitt hjärta fruset.
Dina läppar har blivit kyssta.
Samtidigt håller jag mina tysta.
Sjunker in i skuggorna, i min egen värld.
Nu ska jag leva, som jag är lärd.
Comment the photo
har du skrivit det själv? i så fall e du as duktig på att skriva fina saker
love it:D
My blog:http://Louisesjulia.soclog.se
35 comments on this photo Show all comments »
Visa toppen
Show footer