September
Show more 
Thursday 17 June 2010 photo 73/296
|
Han sitter på sin sängkant och gråter.
För det han har gjort, han aldrig sig själv förlåter.
Det var aldrig meningen att bli så.
Det var aldrig meningen för honom att vända ryggen och gå.
Solens tusen strålar värmde dagen.
Men iskalla fjärilar flög runt i magen.
Trots ljusets skimmer denna sommardag,
Så kände han sig så svag.
Hon ville förklara.
På hans fråga, hon ville svara.
Men all den ilska han kände.
En låga inom honom tände.
För det hon hade gjort skulle han henne inte förlåta.
Det var då hon började gråta.
Tårarna gled ner över den rosiga kinden.
Och alla försök till förklaring, flög iväg med vinden.
Han visste inte vad han skulle göra.
Men mer ville han inte höra.
Hans hjärta var slängd på marken.
Allt han väntade på nu var sparken.
Hon tog tag om hans hand, den var varm.
Hon smekte honom över hans arm.
Men han drog sig tillbaka.
Han tänkte att det bara mer lidelse skulle orsaka.
"Att du kunde.", hans sista ord blev.
Ett djupare sår i hennes hjärta det rev.
Han sänkte blicken och började gå.
Med tårfyllda ögon stod hon kvar och såg på.
Mobilens skärm lyste där den låg.
Hennes namn han såg.
Flertal samtal och ännu mer sms.
Men på henne var han så less.
Egentligen var hon för honom allt.
Men efter vad hon gjorde, blev allt så kallt.
Han suckade, sträckte ner armen och tog ett grepp.
Hennes bild dykte upp och han bet sin läpp.
Han saknade henne så.
Hur mycket, skulle ingen förstå.
Han läste smsen och orkade inte mer.
"När jag blundar är du allt jag ser."
Så löd hennes meddelande.
Han kom att tänka på deras kelande.
Kunde han förlåta?
Igen var han nära på att gråta.
I nattens mörker och tystnad somnade han.
Innan dess skickade han ett sms, medan tårarna rann.
"Jag älskar dig", var allt han skrev.
Men sårad han ändå förblev.
För det han har gjort, han aldrig sig själv förlåter.
Det var aldrig meningen att bli så.
Det var aldrig meningen för honom att vända ryggen och gå.
Solens tusen strålar värmde dagen.
Men iskalla fjärilar flög runt i magen.
Trots ljusets skimmer denna sommardag,
Så kände han sig så svag.
Hon ville förklara.
På hans fråga, hon ville svara.
Men all den ilska han kände.
En låga inom honom tände.
För det hon hade gjort skulle han henne inte förlåta.
Det var då hon började gråta.
Tårarna gled ner över den rosiga kinden.
Och alla försök till förklaring, flög iväg med vinden.
Han visste inte vad han skulle göra.
Men mer ville han inte höra.
Hans hjärta var slängd på marken.
Allt han väntade på nu var sparken.
Hon tog tag om hans hand, den var varm.
Hon smekte honom över hans arm.
Men han drog sig tillbaka.
Han tänkte att det bara mer lidelse skulle orsaka.
"Att du kunde.", hans sista ord blev.
Ett djupare sår i hennes hjärta det rev.
Han sänkte blicken och började gå.
Med tårfyllda ögon stod hon kvar och såg på.
Mobilens skärm lyste där den låg.
Hennes namn han såg.
Flertal samtal och ännu mer sms.
Men på henne var han så less.
Egentligen var hon för honom allt.
Men efter vad hon gjorde, blev allt så kallt.
Han suckade, sträckte ner armen och tog ett grepp.
Hennes bild dykte upp och han bet sin läpp.
Han saknade henne så.
Hur mycket, skulle ingen förstå.
Han läste smsen och orkade inte mer.
"När jag blundar är du allt jag ser."
Så löd hennes meddelande.
Han kom att tänka på deras kelande.
Kunde han förlåta?
Igen var han nära på att gråta.
I nattens mörker och tystnad somnade han.
Innan dess skickade han ett sms, medan tårarna rann.
"Jag älskar dig", var allt han skrev.
Men sårad han ändå förblev.
Comment the photo
jag gillar oxå att skriva men jag är inte ens hälften så bra som du! :p
haha.
(räknar int me att du kommer svara på re här;p)
75 comments on this photo Show all comments »
Visa toppen
Show footer